måndag 24 oktober 2011

En skicklig tränare behöver inte välja den enkla vägen

Det har varit tyst på bloggen ett antal dagar, detta har sin grund till att framför allt tiden inte räckt till då det har varit en väldigt intensiv tid med mycket träningar och annan verksamhet inom Hockeyfabriken som jag snart hoppas jag kan berätta mer om...det kan bli väldigt spännande hoppas jag :-)

Sedan gillar jag inte heller att skriva vilket typ av blogginlägg som helst om det inte finns någon tanke som berör, för det är precis det som är syftet med denna blogg och Hockeyfabriken i allmänhet. Vi vill beröra, vi vill dela vår passion för individutveckling och vi vill påverka.

Det jag idag vill skriva av mig om är ett ämne som aldrig går ur tiden men som jag ändå när det händer förvånar mig i ett modernt samhälle anno 2011. Det som förvånar mig allra mest är att en idrott som finns i folksjälen i Sverige kan acceptera en utslagning av individer som är så unga som 10 och 11 år gamla, när sporten som helhet har minskat kraftigt de senaste 10 åren. Det jag pratar om är givetvis att det i föreningar accepteras att enskilda ledare i en förening ensamma kan bestämma vilka som har potential att bli hockeyspelare och vilka som inte kan bli det. Vilka signaler skickar det och vilka är dessa hockeyorakel som kan göra denna bedömning?! Det måste vara ett enormt djup i dessa tränares kunskap som kan göra denna bedömning redan nu?... och varför tror föräldrarna till de barn som får fortsätta att vara med att det kommer att vara den bästa utvecklingen för deras barn?

Nej, jag sticker ut hakan och påstår att dessa individer genom detta beteende endast visar sin begränsning som hockeytränare. Det visar att de endast kan arbeta med dem som i tidig ålder har utvecklats, endast med spelare från samma fack och bakgrund. Att dessutom föreningar som har centrala resurser med hög kunskap inte ingriper och säger ifrån gör mig bara förbryllad, vad är man rädd för? Om vi alla bara gemensamt skulle säga ifrån att det är inte på detta sätt vi skapar nästa Peter Forsberg eller Mats Sundin så skulle ju dessa individer inte ha en arena att agera på.

Nej i min värld så innebär det att vi visar rädsla för att ta diskussionen om vad individutveckling handlar om, det handlar inte om att vinna varje match med 9-0, att lära de spelare som kommit längst  utvecklingen att man i alla lägen endast kan spela matcher med andra som är av samma skrot och korn, förstå vilken djup avgrund dessa individer kommer ramla ner i när de blir nedskickade i AHL eller ett annat farmarlag om de inte får lära sig vikten av att hantera olika utmaningar, det kommer bli en jättekrock....

Och nu tänker kanske vissa av er, ska han säga som har pratat om betydelsen av att skapa framgång, att jobba med individer på olika nivåer. Men det står jag för till 100 procent, men det finns en gigantisk skillnad till att ta steget och säga, ni får inte vara med, på någon nivå överhuvudtaget.

Jag ska bevisa att det går att utveckla de bästa individerna utan att putta ut någon som vill vara med, som älskar att träna och spela ishockey. Det skall jag göra genom:

  • Vara en skicklig tränare som kan dela upp gruppen i individträning utifrån alla komponenter som är helheten av en ishockeyspelare, ibland är det utifrån fysiska förutsättningar, ibland tekniska, ibland forward/back, många gånger utifrån den allmänna utvecklingen. Den tränare som inte klarar av att driva en grupp med 25 individer som ligger på 3-4 olika nivåer är i min värld en ganska begränsad tränare. Hur svårt kan det vara att träna 25 stycken Mats Sundin?
  • Arbeta stenhårt med stationsövningar där vi nöter detaljer och därigenom blir tekniskt skickligare och inte ger oss förrän detaljerna sitter i närmast perfektion. Min förebild när det gäller detaljer inom ishockeyn måste vara Thomas Storm som kan nöta ett innerskär i 25 minuter tills det sitter perfekt. 
  • Utmana spelarna genom att på individnivå spela matcher som innebär en utmaning för varje individ, varför vinna varje match med 9-0, hur utvecklande kan det vara egentligen?
  • Träna stenhårt och mycket, men träna utifrån att spelarna vill träna och att glädje och utveckling skapar motivation. 
  • Se alla på isen, såväl den spelaren som ligger längst fram såväl som den från år till år inte har kommit lika långt. 
  • Erbjuda alla spelare en individuell utvecklingsplan som skapar förutsättningar för den som vill att nå så långt som den enskilda spelarens vilja och talang räcker till.
  • Jag skall erbjuda de individer som ligger längst fram möjligheten att tävla och få möjligheten att vinna i enskilda turneringar eller matcher samtidigt som de individer som inte kommit lika långt skall få möjlighet att göra samma sak men i andra turneringar och matcher
Ett bra exempel som ni kan titta på är en förening som jag tycker har en bra balans mellan Elit och bredd är Rögle BK. Titta exempelvis på var deras juniorlag ligger just nu, det imponerar på mig. Det som är intressant är att Stockholm är extremt dominerande i många yngre åldersklasser. Tittar man tillbaka ett antal år på de nationella turneringarna som exempelvis Resport och Milko så vinner Stockholm nästan allt men vad händer sen? Varför är inte AIK och Djurgården lika dominerande på juniorsidan?

Till slut vill jag avsluta med något som jag tycker är väldigt roligt: Bilden nedan är en 6 årig kille i Philadelphia trakten som spelar med vår Storm White klubba och i första matchen gjorde han 3 mål och 2 assist i en match mot 8-åringar :-)



måndag 10 oktober 2011

Betraktelser från NHL premiären i Globen 2011


Bevittnade min första NHL match på svensk mark i fredags när LA Kings och Rangers drabbade samman i Globen.

Min tidigare erfarenhet av NHL matcher live sträcker sig till en fantastisk "front row seats" match i Madison Square Garden melan Rangers och Detroit. Satt 1 meter från sargen och 2 meter från Detroits bås, på andra sidan båset satt Börje Salming som gjorde sin sista säsong i NHL i Detroit. Jag var i runda slängar 12 år och kan inte säga att jag kommer ihåg särskilt mycket av matchen, men stort var det. 

Den andra matchen var på lite mindra helig hockeymark då jag bevittnade en av Florida Panthers få tillfällen då de faktiskt nått slutspel. Det mest spännande och märkliga med denna match var att vi eskorterades av beväpnade vakter från hotellet i Fort Lauderdale till den gamla matcharenan som då låg i Miamis mindre belevade områden. Ett annat rätt roligt minne var den generella hockeykompetensen på publiken som egentligen bara levde upp när det levererades en stor tackling eller när det blev slagsmål. Kommer också ihåg en skön replik från stolsraden ovanför när en lätt brunskrynklig dam med lila hår blev förbannad på domaren och levererade en ”one liner” som jag aldrig hört förut, ”hit the ref, hit the ref”.

Så det var med mycket spänning som jag och resten av familjen åkte till Globen för att se Lunkan, Brad Richards, Anse Kopitar och alla andra stjärnor visa Sverige hur fantastisk NHL hockey är. Jag tyckte redan på uppvärmningen att LA såg mycket vassare ut än Rangers, mycket bättre fart, distinktare passningar och rejäla avslut. Som vanligt blir man förundrad över antalet spelare med som har right fattning, var säkert hälften av spelarna i LA. 

Något som direkt slår en är den uppenbara skillnaden i storlek på planen, framför allt mittzon som är en halv mittzon i jämförelse med planen i Sverige. Det blir också tydligt utifrån teknikcirklarnas placering, där ytterkant av tekningscirkeln ligger nästan hela vägen ut till sarg. Detta är givetvis inga nyheter för någon som är det minsta intresserad av hockey men det är intressant att analysera hur det påverkar spelet, återkommer om det lite senare i detta inlägg.

Så då till själva matchen, hur var den då? Min summering ser ut enligt följande:

  • LA var det klart bättre laget från första nedsläpp och de skulle/borde ha vunnit matchen klart, långt innan ett avgörande i Sudden Death om de hade haft lite mer fokus i avslutsfasen. Det var otroligt tydligt att LA hade en spelidé och att man värdesatte att behålla pucken inom laget. Vi såg under matchen en lång rad av spelvändningar mellan back-back och generellt så var backsidan spelskickliga.
  • Rangers har stabbiga backar med lite spel i sig och jag tycker att det påverkar hela Rangers spel. Antalet kontrollerade uppspel där man spelar sig ur situationer är väldigt få och det är ett relativt enkelt och destruktivt spel från backarna med många puckar som slängs ur zon och i rondellen utan vare sig tanke eller förutsättning för forwards att skapa något konstruktivt på.
  • Detta leder till att stora delar av Rangers spel baseras sig på tillfärlligheter och rena chansningar där puckar ibland studsar rätt och skapar en spelvändning. Jag tycker att LA var mycket mer metodiska och vårdade pucken med en klar spelidé. Till och med när de ville dumpa så gjorde de det genom en snabb hård pass från pack som vinklades in av en forward i mittzon. Genom att spela på detta sätt i stället för att transportera puck över röda från backsidan så kan övriga forwards ligga på ”rulle” och gå på touch nedspel.
  • Jag blir förvånad över hur ofta det slängs puckar in på mål från hörn utan att spelaren är under press och när det finns få/inga förutsättningar att det blir något annat än en kontringspass som motståndaren kan utnyttja. Den som mest frekvent gjorde detta var Brad Richards i Rangers som precis skrivit ett monsterkontrakt och är lagets bäst betalda spelare. Jag hade förväntat mycket mer från honom avseende spelförståelse. Här kan givetvis den insatta ifrågasätta mig, att jag inte förstår mig på NHL spel etc. men jag vidhåller fortfarande att ett rakt spel innehåller en sannolikhetskalkylering hur stor chans det är att det blir ett mål framåt om jag slänger in pucken framför mål.
  • Jag var imponerad av LA Kings unga backar, både Drew Doughty och Jack Johnson visade prov på hur en ny modern back av NHL mått skall se ut, rörliga, tekniska spelskickliga och bra skridskoåkare. Gud skall veta att Rangers hade behövt några sådana i sin trupp. Den enda som stod för någon form av konstruktivitet i spelet var Tim Erixson som spelade sin första NHL match efter att flugit tur mellan USA-Sverige-USA –Sverige inom 36 timmar. Tim gjorde en bra NHL debut.
  • Ger inte heller mycket för Tortorellas syn på sina backar, där han spelade Girardi mer än 30 minuter per match och ville spela han ännu mer samtidigt som han konstaterade att Det var tveksamt om Tim Erixon var redo för NHL spel. 
  • Nja, summa summarum så tror jag inte att det blir mer än som bäst en första slutspelstunda för Rangers även detta år. Även om Lunkan kommer att rädda poäng åt dem både till höger och vänster. Om de inte snabbt kan skapa ett grundspel som ser betydligt vassare ut än i fredags så kommer det aldrig att räcka.

    Dock så var den en kul upplevelse och det är spännande att se dem på nära håll.
    Vill dock ge spelarna i Rangers en sista smalbens spark. Mina söner 10 och 11 satt hela sista perioden i trappan för att stå först i ledet där spelarna går ut. Ingen av spelarna bemödade sig att ens titta åt deras håll trots ideliga positiva kommentarer på en ung skolengelska som borde åtminstone fått någon att titta upp. Förstår besvikelsen att förlora i Sudden men om man är i Sverige för att promota NHL hockey så får man nog bjuda någon sekund på sig själv.
    Stort tack till Rangers materialare som tog sig tid att snacka med killarna och ge dem varsin puck, det kommer de leva på en bra stund.

    Thomas 























torsdag 6 oktober 2011

Behöver man ha en hockeykarriär bakom sig för att själv bli hockeytränare?


Mitt kliv in i ”karriären” som hockeytränare var mer eller mindre en tillfällighet. Min son hade precis börjat i hockeyskolan och jag var en av föräldrarna som hjälpte till på isen. En tidig lördag behagade den ansvarige tränaren inte komma till träningen och vi föräldrar som stod på isen var tvungna att lösa situationen. Ni kanske redan har gissat att jag tog rollen som ledare och organiserade den träningen och där tog karriären sin början. Sen den dagen blev jag ansvarig tränare för hockeyskolan och fortsatte sedan som huvudtränare för min sons lag när det var dags att bilda lag. Jag antar att det är många som känner igen sig i beskrivningen.

Jag har ingen hockeykarriär att tala om bakom mig. Mitt hastiga inhopp som hockeyspelare tog slut redan i 12-årsåldern efter 3-4 vintrars spelande. Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg vad det var som gjorde att jag slutade med hockeyn, men jag var nog inte tillräckligt bra just då och jag kommer ihåg att jag inte platsade i första femman vilket gjorde en tävlingsinriktad ung kille besviken. Mitt dåvarande lags filosofi var att placera de 5 bästa i första femman och därefter fylla femmorna i fallande skala. Jag minns att jag tyckte filosofin var ganska knepig och jag förstod nog aldrig riktigt innebörden av detta, och jag tror inte att vår dåvarande tränare hade någon sund bakomliggande tanke bakom lagindelningen.

Ett antal år senare och med större erfarenhet är min uppfattning att man bör placera spelare på ungefär samma nivå i samma femma samtidigt som man ska bygga femmorna utifrån att varje femma ska bestå av 5 individer som ska ges lagom stora utmaningar och goda möjligheter att utvecklas. En sådan lagindelning skapar ett gott klimat för varje individ, men det var inte den tanken som fanns hos min dåvarande tränare. Min största merit som hockeyspelare är att jag fick sy 3 stygn i pannan (då var det häftig med ärr och man skulle ju se ut som ”kanadickerna” som en materialare uttryckte det) och var med och mötte Hv71 någon gång i mitten på sjuttiotalet, men det är inte mycket att skryta med då vi, som jag kommer ihåg det, fick ordentligt med stryk.

Tiden som ansvarig tränare för hockeyskolan och början av huvudtränartiden gick hyfsat men jag är villig att erkänna att det tog ett tag innan jag kom till insikt över vad hockeyträning egentligen går ut på. Som ny tränare är man engagerad och väldigt ambitiös och har en tro om att spelarna i princip behöver nya övningar hela tiden. Man lever gärna i illusionen om att det krävs stor variation för att spelarna inte ska tröttna. Det är inte utan att man också känner en viss oro för vad föräldrarna på läktaren skall säga om man inte hela tiden utvecklar träningskonceptet med nya övningar. Det lag min son spelade i vid den här tiden höll en ganska medelmåttig nivå och vi vann och förlorade i en ganska blandad kompott och varje match kändes lite som ett lotteri.

När jag väl växte in i rollen som tränare och kom till insikt om vad hockey går ut på skedde en ganska dramatisk förändring. Vinsterna blev fler och säkrare och den positiva utvecklingen på spelarna blev tydlig. Det roligaste var att utvecklingen skedde ganska snabbt. På relativt kort tid höjdes nivån i laget högst väsentligt och vi kunde faktiskt gå in i varje match med inställningen att vi skulle vinna, inte på lotteri utan baserat på bra tränade spelare.
Vad var det då som var vändpunkten? Konceptet var egentligen ganska enkelt:
  • Jag bestämde mig för en grundläggande filosofi som jag själv trodde stenhårt på,
  • Jag skapade ett träningskoncept som spelarna kände igen från träning till träning
  • Jag begränsade antalet övningar och höll mig till de övningar som jag själv var övertygad om var riktigt bra övningar
  • Jag avsade mig så mycket kringuppdrag som möjligt i laget för att kunna fokusera på att utveckla och utbilda hockeyspelare,
  • Sist men kanske inte minst, så slutade jag bry mig om vad föräldrarna snackade om på läktaren; jag hade en filosofi som funkade, som spelarna gillade och som jag trodde på. När jag säger att jag slutade bry mig så är det en sanning med modifikation, givetvis lyssnade jag på eventuell kritik men jag var stark i min övertygelse om att det jag gjorde var rätt.

Jag är fortfarande tränare för det lag min son spelar i, men nu som assisterande tränare och i ett annat lag än det lag min son började spela i. Min tränarfilosofi gillades nog av de flesta i det förra laget och även i hela föreningen men föreningen var liten och jag fick driva för mycket av alla frågor förknippade med min tränarfilosofi på egen hand.

Det var därför härligt att hitta ett tränarpar i ett annat geografiskt närliggande lag som hade samma syn på utveckling och utbildning av hockeyspelare som jag hade och bytet av lag blev väldigt enkel och naturlig. På grund av att min son och hans lagkamrater givetvis blir äldre är träningskonceptet nu något mer sofistikerat, men förändringen är mer en utveckling av tidigare filosofi än en ändring av den. Det kanske också ska tilläggas att laget min son spelar i idag är ett av Stockholms bättre lag.

Frågan för det här blogginlägget är ju om man behöver ha en hockeykarriär bakom sig för att själv bli hockeytränare. Mitt svar är ett entydigt nej och det jag beskriver ovan är ett bevis på det. Det är givetvis en stor fördel att ha varit hockeyspelare men det är inte avgörande. Jag har sett riktigt duktiga före detta hockeyspelare som hållit i träningspass som lämnar mycket att önska. Ett unikt, men ändå bra exempel på att det krävs mer än bara att ha varit hockeyspelare, är Skellefteå AIK’s tränare Anders Forsberg, som mig veterligen, inte har någon hockeykarriär att tala om bakom sig. Anders Forsberg har däremot en tydlig filosofi i sin träning och han tror på det han gör.

Det avgörande för att vara eller bli en bra hockeytränare (eller tränare för vilken sport som helst) är att man har engagemang, utvecklingsvilja, nyfikenhet på att lära nytt, ödmjukhet, en tydlig strategi och en stark tro på det man gör. Utöver detta krävs givetvis också att man brinner för att utveckla/utbilda barn och ungdomar i sin idrott och har en rejäl skopa sunt förnuft och slutligen att man tycker det är kul.

/Roger

måndag 3 oktober 2011

Praktiska tips - Struktur på isträning

Hur man delar upp sina träningar kan göras på en mängd olika sätt och jag tror inte att det finns ett sätt som är rätt och alla andra fel. Jag tror att det viktigaste är att hitta sitt sätt och att våga vara långsiktig i att bygga upp en struktur som du själv känner dig trygg i. Är du som huvudtränare trygg i strukturen så kommer det naturligt smitta av sig till till dina assisterande tränare och dina spelare.

Det finns dock ett antal tips och tricks som jag utifrån praktisk erfarenhet vet fungerar väldigt bra som jag gärna delar med mig:

Generella tips:

  1. Sätt en struktur som ser densamma ut för samma typ av pass. En naturlig indelning kan vara 50 minuters pass och 80 minuters pass. 
  2. Sätt en struktur som gärna börjar med samma kategori av övningar. Exempelvis så är alltid de första 10 minuterna (för 50 min pass) och de första 15-20 min (för 80 minuters pass) skridskoteknik alternativt puckteknik. Genom detta lär sig spelarna hur träningarna kommer att se ut i början och de kan fokusera på genomförandet. På detta sätt har vi också fått övningar som vissa spelare kan finna "tråkiga" att bli en naturlig del av varje träning. 
  3. Dela upp passen i tidszoner och jobba alltid med samma tidszoner. Genom detta kan du enkelt hålla koll på klockan samtidigt som du optimerar att du kan lägga maximalt med energi på feedback till spelarna. 
  4. Lägg upp en struktur som fungerar när du är ensam, 2 tränare, 3 tränare eller fler. Du kan omöjligt hantera samma typ av komplexitet i övningarna när du är ensam som när ni är fler. 
  5. Sätt samman 10-12 huvudövningar som spelarna kan utantill, namnsätt dem gärna så att de kan övningen enbart genom att du nämner dem med namn. Många tror att detta bara fungerar på äldre spelare men jag har praktiserat detta på mina spelare från 9 års ålder och det är inga problem att få det att fungera i praktiken. 
  6. Ha aldrig mer än 1 helt ny övning på en träning, genom att begränsa antalet nya övningar kommer du få träningar med bättre kvalitet. Risken om du hela tiden jobbar med nya övningar är att en stor del av spelarna kommer att fokusera på att komma ihåg övningen i stället för att fokusera på genomförandet. 
  7. Gå igenom hela ispasset i omklädningsrummet innan träningen så att spelarna vet exakt vad som skall hända från det att vaktmästaren stänger porten till dess att du blåser av träningen. Genom att gå igenom träningen så kan du optimera den aktiva träningstiden och behöver inte ta istid för att rita övningar som ritas lika bra i omklädningsrummet. Genom detta kan du också avbryta övningar för att ge direkt feedback på genomförandet utan att känna att träningen blir ineffektiv. 
  8. Var inte rädd för att genomföra stationsövningar i mindre format. Detaljer skall tränas i mindre format med många repetitioner. 
Ovan skall ses som ett sett att genomföra roliga, bra träningar med hög effektivitet och kvalitet. Som jag började detta inlägg med så är det inte den enda sanningen, det viktigaste är att du som tränare hittar din struktur och att du vågar bygga upp och tro på den. 

Vill du ha hjälp att bygga en struktur utifrån var du befinner dig idag, kontakta mig eller Martin så sätter vi oss gärna ned och diskuterar hur dina utmaningar ser ut. 

Med vänliga hälsningar
Thomas

måndag 26 september 2011

Är en vinnarkultur viktig?

I hockeyvärlden kan man träffa många människor som i denna fråga tycker helt olika, allt från tränare som säger att man skall utvecklas i lugn och ro till tränare som säger att en vinnande kultur är en förutsättning för att utveckla duktiga hockeyspelare.

I grund och botten tror jag inte att denna fråga, precis som många andra frågor inom hockeyvärlden bara har ett svar. Det finns givetvis exempel på många spelare som lyckats bli världsspelare oavsett om man i relativt tidig ålder har vunnit mycket eller lite.

Personligen så tror jag dock att det har betydelse, framför allt ur följande perspektiv:

  1. Att vinna är ett kvitto för att den träning du bedriver ger resultat och att spelarna förstår alla delar av spelet. Detta innefattar fysik, teknik, teori, det mentala spelet och alla komponenter som gör sporten ishockey till världens svåraste och mest allsidiga sport. 
  2. Att vinna gör det som tränare mycket enklare att koppla träning och aktiviteter till framgång. Spelarna får ett direkt kvitto att den träning man genomfört skapar ett resultat. 
  3. Att vinna är kul, den som säger något annat vågar jag säga ljuger. Att vinna skapar energi och en drivkraft att fortsätta framåt. 
  4. En vinnande kultur skapar lugn och ro för dig som tränare att få fokusera på träningen och fortsätta utveckla spelarna enligt den plan du lagt.
  5. Som ledare och spelare tröttnar man aldrig på att vinna vilket driver oss framåt
Det finns många sanningar i talessättet "man lär sig av förlusterna" men glöm inte att det också gäller när man vinner. Som tränare kan du vid en vinst direkt koppla resultatet till vilka prestationer som gjorde att ni nådde målet att vinna matchen. 

Allt ovan gäller utifrån att man vinner med rätt förutsättningar, dvs, att man vinner för att man erbjuder spelarna en utmaning. Var också noggranna med att värdera vinsterna utifrån förutsättningarna, ingen Barcelona tränare skulle gotta sig att man slår Trelleborg på Camp Nou. 

Rätt använt så kommer en vinnarkultur hjälpa dig som tränare att få ut maximalt i form av utveckling och drivkraft och det är alltid det viktigaste, glöm inte det. 

/Thomas

söndag 25 september 2011

Betraktelser från Bahaus Cup i Tyresö

Så var första cupen för säsongen 2011-2012 slutspelad efter 2 dagar och 6 matcher med genomgående mycket bra resultat. 6 vinster, 39-6 i målskillnad, varav 8-1 i semifinalen mot Göta/Traneberg samt 7-1 i finalen mot Vendelsö. Vidare så kan man konstatera att vi vann poängligan, målvaktsligan samt Fair Play, tror det är att betrakta som Grand slam...

Detta var också de första 6 matcherna för säsongen och det är därav kul att göra några initiala betraktelser som vi under säsongen kan jämföra med:

Vår fysträning har gett de resultat som vi ville
Jag upplever att vår fysträning verkligen har gett oss de resultat vi ville. Dels att vi generellt sett har blivit betydligt starkare i ben, bål och mage vilket ger en skridskoåkning som är kraftfull och effektiv även om vi spelar flera  matcher på kort tid. Utöver skridskoåkningen så upplever jag att vi varit betydligt mer effektiva i det fysiska spelet, både att ge och ta emot tacklingar. Det har under turneringen visat sig att vi tack vare en ökad styrka i ben, bål och mage har tagit stora kliv i att med bra balans kunna fortsätta framåt med pucken trots att motståndarna försöker spela fysiskt.

Många spelare är dåligt förberedda på det fysiska spelet/tacklingar
Vi har konsekvent under turneringen försökt att ha ett stort fokus på att spela fysiskt på alla delar av isen när vi spelar försvarsspel. Det har dels varit väldigt lyckosamt men också visat sig att många andra lag är dåligt förberedda avseende det fysiska spelet. Med detta menar jag både att dela ut tacklingar men framför allt att ta emot en tackling. Jag har mer en en gång upplevt det som om att motståndarna blir förvånade att man möter en motståndare som varje gång fullföljer. Detta har blivit extra tydligt genom att en hel del utvisningar som vi fått med oss har varit direkt efterslängar på en bra tackling.

Det är många spelare som alltför ofta väljer att "slänga" iväg pucken
Vi har konsekvent under 2  år arbetat med en spelidé att vi "aldrig" slänger iväg pucken när vi har den under kontroll. Detta är för mig grunden i att utveckla duktiga unga hockeyspelare som vill "spela" ishockey. Dock så måste jag säga att detta verkligen inte är en norm utifrån erfarenheterna från denna turnering. Det är en majoritet av spelarna som jag sett denna helt som i tid och otid slänger iväg pucken åt alla möjliga håll, oavsett om de är satta under press eller inte. Det förvånar mig en aning att det fortfarande vid 11 års ålder är så tydligt att spelarna inte har fått träna mer på att hålla pucken inom laget.

Hockey är mycket mer en mental sport än vad många tror
Inställning och attityd är grunden i spelet ishockey. Att direkt vid matchstart sätta tonen på matchen och skicka signaler till motståndarna gör att halva matchen är vunnen. Att redan första bytet spela fysiskt och skicka signaler till motståndarna som sitter i båset är oerhört viktigt. I alla 6 matcher under denna turnering har vi gjort första målet och genom det fått motståndarna att "jaga" oss.

Det är med mycket glädje och påfyllnad av energi som jag summerar denna turnering och ser fram emot fortsättningen av säsongen. Närmast fyllt av träningar och träningsmatcher innan nästa försäsongsturnering.

Med vänliga hälsningar
Thomas

onsdag 14 september 2011

Struktur och begränsat urval skapar hög kvalitet

Jag tror att det är få sporter där man hittar så många tränare/ledare som brinner för sin idrott. Detta till stor del för att tiden man lägger ned i jämförelse med många andra sporter förmodligen kräver denna typ av engagemang.
Utifrån detta perspektiv är det otroligt lätt som hockeytränare att bli överambitiös, framför allt i samband med planering av isträningar. Denna ambition ser jag många gånger spegla sig i följande konkreta delar:

  • Man planerar ett ispass med alldeles för många övningar där spelarna knappt kommer in i övningen innan det är dags att byta övning. 
  • Man har nya övningar varje träning
  • Man väljer att lägga in för många typer av olika delmoment i en och samma övning
Nej min erfarenhet för att skapa en miljö med goda vanor där utvecklingen hela tiden har fokus framåt och där man kan arbeta med detaljer är att i stort sett göra tvärtom. Här kommer mina tips för att skapa en träningsmiljö som optimerar utveckling:


  • Bestäm dig för ett urval av 10-12 övningar som du kör under en period om 3 månader. Se till att det urval av övningar du väljer kan planeras utifrån hur många ledare du kan vara på isen. 
  • Våga ha uthållighet och förfina istället detaljer i varje övning innan du kör en ny övning
  • Se hur du kan bygga på/utveckla en befintlig övning i stället för att göra en helt ny
  • Namnsätt övningarna så att spelarna redan när du säger namnet på övningen vet vad ni ska göra
  • Gå igenom övningen innan ni går på is, skapa goda vanor där spelarna innan ni går på is vet hur planen ser ut. Ni kommer bli förvånade hur spelarna redan i unga år kan lära sig en hel 80 minuters träning utantill. Personligen så är jag smått allergisk till att uppta tid på isen för att rita och förklara, det görs precis lika enkelt i omklädningsrummet. Min gissning skulle vara att vi tränar effektivt 6-700 minuter mer per säsong  än de lag som tar istid för genomgångar. 
  • Våga jobba i stationsövningar där ni arbetar med små grupper och kan fokusera på detaljer med mycket feedback. 
  • Va väldigt noggrann med att du själv som tränare har bestämt dig för syftet med övningen.
  • Förmedla syftet med övningen på ett tydligt sätt till spelarna
  • Lär av människor omkring dig eller andra tränare som du tycker är duktiga. "proud stealing" är ett begrepp som alla människor borde arbeta efter. 
  • Använd dina hjälptränare för att maximera feedback till spelarna, var lika noggrann med att gå igenom syftet med tränarna som med spelarna. Det är du som huvudtränare som har ansvaret för att dina hjälptränare förmedlar det du vill. 
Ovan är min absoluta sanning som jag försöker leva efter varje dag och jag har gjort det ett bra tag, att arbeta med goda vanor som tränare är precis lika viktigt som för spelarna. 
Jag lovar att om ni vågar prova att arbeta på detta sätt så kommer ni snabbt märka att spelarna gillar att redan veta och kunna övningen. Ni kommer se att ni ganska snabbt kan börja prata och arbeta med detaljer i övningen för spelarna redan kan grunderna. 

Så, ambition är bra, rent av fantastiskt, se bara till att ambitionen läggs på rätt saker. 

Vill du ha hjälp med att praktiskt strukturera dessa frågor för dig och ditt lag, hör av dig till mig så gör vi en personlig plan för dig och ditt lag. 

Med vänliga hälsningar
Thomas

måndag 12 september 2011

Kan jag göra alla nöjda som hockeytränare?


Nu kommer vi in i perioden där dina beslut som tränare kommer att ifrågasättas, varför gör vi så? Varför spelar vissa spelare där etc.?  Frågeställningarna är många, men min erfarenhet är att vi som tränare inte gärna vill ta hand om dem.

Detta blir särskilt tydligt om man har en grupp på olika nivåer där man som tränare utifrån ett individperspektiv försöker att ge alla den bästa utvecklingen och utmaningen.
Jag har många gånger hört kommentarer från många tränare såsom, föräldrarna förstår inte, de saknar kunskap, jag har redan berättat hur jag tänkte göra på föräldramötet. Ja möjligheterna att välja en enkel bortförklaring är många men om vi då bryter ned dessa ”jobbiga frågor”. Hur borde vi då hantera dem?

Är det konstigt att föräldrarna ifrågasätter?
Nej, inte alls, det har du ju själv svarat på. De förstår ju inte! Hur ska du som tränare kunna förvänta dig att de skall förstå, det är ju du som har kunskapen och om du inte kan förmedla den till dina kunder så är det ju du som måste utvecklas. All information sker på mottagarens villkor och då måste du bry dig om vem som är mottagaren. Det går inte att prata med en 5 –åring, en 25-åring, och en 50-åring på samma sätt, det vet alla. Det innebär att du inte kan prata samma språk med föräldrarna som du pratar med dina kollegor. 

Varför frågar dem, ja har ju redan berättat på föräldramötet!
Om du får frågan igen så har du uppenbarligen inte varit tillräckligt tydlig, skickade du ut presentationen skriftligt, ställde du frågan på föräldramötet att ni var överens? 

Jag har gjort allt på rätt sätt men blir ändå ifrågasatt!
Ja, och det är inget konstigt. Blod är tjockare än vatten och när det kommer till kritan så fungerar vi alla människor på alla sätt. Vi vill att våra barn skall lyckas, vi har i dessa situationer begränsat med förmåga att se långsiktighet, vi ser nuet inte framtiden.

Hur skulle du själv ha reagerat?
Förmodligen på samma sätt. Att sätta sig in i situationen utifrån ditt eget perspektiv är det bästa sättet att förstå hur dina medmänniskor tänker. 

Okej, då har vi kommit fram till slutsatsen att oavsett vad jag gör kommer jag bli ifrågasatt, vissa kommer att göra det ljudligt och rakt, vissa i det tysta. Hur ska jag nu hantera detta?

Jag tycker att det finns ett antal viktiga parametrar som du kan luta dig emot. Gör du det så kommer merparten av dessa diskussioner att gå bra.



  • Bli inte förvånad att någon ifrågasätter, det är naturligt och människan har ifrågasatt i 100-tals år. Det är så vi hela tiden utvecklas, vi ifrågasätter och utvecklar.
  • Var lugn och saklig i alla diskussioner. Många gånger kan man utgå från att den du pratar med är känslosam och kommer att låta känslor styra diskussionerna.
  • Lyssna, innan du börjar argumentera emot, låt den som tycker saker är fel prata klart.
  • Ta dig tid att förklara, hur tänker du, varför tänker du så?
  • Var saklig och tydlig i din information tillbaka, stå upp för dina åsikter och varför det kommer innebär att den enskilda individen utvecklas på bästa sätt.
  • Våga vara ärlig, berätta om vilken nivå alla spelare befinner sig, en stor del av diskussionerna i ett hockeylag hörrör sig till att du och föräldrarna ser saker på olika sätt
  • Det finns alltid flera sidor av myntet, förklara alla sidorna, vad skulle hända om du gjorde tvärtom, varför det inte är bättre


Det finns inget enkelt facit för hur man skall optimera individ utveckling, men jag är av den tron att det finns ett antal grundprinciper som man skall vara noggrann med.

Att ha ett klimat där det också är öppet för att diskutera och ställa frågor skapar ett större lugn och att man kan resonera kring frågor på ett öppet och ärligt sätt. Många föräldrar kan man i lugn och ro resonera med och nå ett samförstånd.

Att begrava frågorna kommer bara göra att man till slut närmar sig en oundviklig krasch

Finns det individer som man oavsett hur mycket man anstränger sig aldrig är nöjd med det jobb man gör tycker jag att man öppet och ärligt skall säga att det kanske borde vara bättre med en ”skilsmässa”. Vem som skall flytta, borde kunden avgöra, dvs. majoriteten av föräldrarna. 

Lycka till
Thomas










torsdag 8 september 2011

Summering av sommarens hockeyskolor

Även om bloggen legat i sommardvala under högsommar perioden har undertecknad samlat intryck från en rad av hockeysveriges sommar hockeyskolor. I detta inlägg skall ni få min summering av intrycken och även en del tankar kring hur jag skulle vilja att den optimala hockeyskolan skulle se ut.

Totalt sett har jag haft 15 spelare som har medverkat på 4 stycken hockeyskolor. I tur och ordning har detta varit Fiskens i Furudal, HV i Jönköping, Skara samt Rögles i Ängelholm. Skall man summera de generella intrycken skulle dessa kunna summeras enligt:


  1. Det är kul att åka på sommarhockeyskola och alla är i grund och botten välorganiserade utifrån att träffa nya kamrater och få möjlighet att mäta sig mot spelare från flera delar av landet.
  2. Det finns generellt ett stort värde för spelarna att få nya intryck i form av nya övningar, nya röster och en ny omgivning. Detta kan man se ur flera perspektiv, dels att få höra en annan tränare repetera vad han tycker är viktigt och få insikt att det är samma sak som min lagtränare säger. Men också ur perspektivet att man får en referens till hur ens egen lagtränare gör det. Ett konkret exempel kom från en av mina spelare som efter att ha varit på en hockeyskola kom hem och sa till mig att våra teoripass var mycket roligare och att han lärde sig mycket. 
  3. Det ger otroligt mycket för mig som tränare att få stå på läktaren och se spelarna ur ett annat perspektiv, kunna mäta deras egenskaper såsom, skridskoåkning, teknik, skott, tävlingsinstinkt etc. Det är också otroligt kul att kunna få prata med andra instruktörer och få feedback om vad de tycker att spelarna är duktiga på och vad de behöver jobba mer på. Här är det intressanta att man lätt blir hemmablind, både ur perspektivet vad man behöver utveckla, men också vilken kravbild man har på sina egna spelare. 
Om vi skall gå in mer specifikt på varje skola så är en kort summering av respektive skola enligt följande:

Fiskens i Furudal:
  • Härlig klassisk hockeyskola miljö, ex, skottramper etc. 
  • Nivån i år på spelarna lägre än föregående år
  • Våra spelare var utan tvekan de som låg längst fram
  • Inte jätteimponerade av innehåll på isen och det lades mycket tid på att gå igenom övningar på is och genom detta minska aktiv istid. 
  • Dåligt med individuell feedback under ispass
  • Aktiviteter utanför is höll låg klass, ex fys, teori
HV (Jönköping):
  • Härlig miljö som utstrålar den framgång som HV haft de senaste 10 åren
  • Nivån i år på spelarna något högre än på Fiskens
  • Våra spelare låg i den absoluta toppen
  • Inte jätteimponerade av innehåll på isen och det lades mycket tid på att gå igenom övningar på is och genom detta minska aktiv istid. 
  • Dåligt med individuell feedback under ispass
  • Den individuella målvaktsträningen endast 1 pass
Skara:
  • Fokus på individuell teknik
  • Nivån på spelarna väldigt varierande, delvis utifrån att det var upp till 3 årskullar på isen samtidigt
  • Oerhört mycket istid per dag, upp till 4 timmar. Fokus enbart på ispass. 
  • Våra spelare låg klart på den övre halvan
  • Dåligt med individuell feedback under ispass
Rögle (Ängelholm):
  • Härlig miljö som utstrålar hockey, för mig personligen så har jag varit på få ställen där hockeyn har en så central plats som i Ängelholm. Bästa exemplet i år var att Ängelholms FF låg etta  i superettan i fotboll men ändå pratade alla hockey. 
  • Gillar också att merparten av instruktörerna kommer från Rögle, i detta fall leddes träningen av Rögles Team 00 tränare. Det har inneburit ett bra engagemang de 2 åren vi varit där. 
  • Nivån på spelarna väldigt varierande, våra spelare tillhörde toppen och feedback från Rögles tränare var väldigt positiva. 
  • Bra aktivitet på merparten av ispassen
  • Dåligt med individuell feedback under ispass

Summerat så tror jag att alla spelarna har varit nöjda och glada med sommarens äventyr och det skall man vikta högt. Att få komma ut och träffa andra spelare och ha roligt är en stor del av syftet med att åka på en sommar hockeyskola. 

Om jag hade obegränsat med pengar och själv fick bestämma skulle jag önska följande:

  1. Fler utbildade instruktörer på isen
  2. Mycket större fokus på individuell feedback
  3. Stoppa och korrigera när det inte är rätt, goda vanor är a och o. 
  4. Jobba mer fokuserat på detaljer i träning, skridskoteknik, klubbteknik/finter, skotteknik
  5. Införliva fysutbildning, vilka övningar är bra, hur gör man dem, hur ser tekniken ut, hur ofta, hur många repitioner
  6. Kompetensdela gruppen hårdare efter någon dag eller 2 när man fått ett grepp om hur nivån är på olika spelare
  7. Jobba mer fokuserat med målvakts, back och forwardsträning. 

Jag hoppas få återkomma i ämnet när vi senare under säsongen kommer att börja planera våra egna Talangcamper. Då är det dags att i praktiken visa att vi själva kan leverera det jag saknade i sommar. 

Var du själv inte på en hockeyskola i sommar, börja planera nästa sommar redan nu, för det är fantastiskt roligt, och det räcker väldigt långt.

Med vänliga hälsningar
Thomas

Nedan några bilder från veckan i Ängelholm





måndag 29 augusti 2011

Nu drar vi igång bloggen igen

Sommaren är slut, nåja kanske inte helt och fullt, men semestern är till ända för de flesta och framför allt hockeysäsongen är igång. Jag hoppas att ni precis som jag haft en skön sommar och att ni tränat hårt och mycket inför en lång och härlig hockeysäsong.

En enkel summering av Vallentuna Team 00 sommar visar följande:

  • 27 fyspass genomförda mellan maj-mitten av juli
  • Totalt 54 timmar, fördelade på tyngdlyftning, Inlines samt teknik/skott
  • 2 Fystester (maj och Augusti)
Utöver lagträningarna skulle jag uppskatta att en stor del av spelarna har genomfört cirka 10-15 pass individuellt. 

Jag känner att vi haft en bra sommar och att vi är rustade för att orka en hel säsong i högt tempo. Nu är det ju inte så att fysen kommer att sluta för att issäsongen börjar, vi kommer att fortsätta med fys i samband med is, 2-3 gånger per vecka. Dock så kommer mängden i antal timmar att minska i förhållande till den ordinarie sommarträningen. 

Under den närmsta tiden kommer ni snart kunna läsa om mina reflektioner kring de sommarhockey skolor som mina spelare har medverkat på under sommaren. Ni kommer få en kort resumé och betyg kring respektive skola samt mer generella detaljer om vad jag tycker är bra respektive kan förbättras. 

Välkommen till en ny säsong med bloggen och jag hoppas ni blir än mer som vill läsa. Skulle uppskatta återkoppling kring ämnen som ni önskar jag skall blogga om samt mer kommentarer på det jag skriver. 

Med vänliga hälsningar
Thomas

onsdag 13 juli 2011

Bloggen tar kort semester

Den sista träningsveckan har inletts med ett bra fyspass igår. 10 starka killar kvar som ännu inte flytt Vallentuna ut på äventyr. Igår tyngdlyftning, 400 meters intervaller, skott, teknik och landhockey på agendan. En riktigt bra träning över 2 timmar, igår så passerade vi 30 träningar och mer än 60 timmar fysträning de senaste 10 veckorna.

Vi kommer komma väldigt bra förberedda till säsongen och det skall bli riktigt kul att se vilken effekt vi får på nästa test som sker under vecka 33 på hockeyveckan. Allra roligast skall det givetvis bli att se effekten när vi kliver på is, de första har redan gjort det denna vecka på Fiskens hockeyskola, ett gäng går igång nästa vecka på HV respektive Skaras hockeyskola. Själv skall jag och Martin ner till vårt Ängelholm som vi efter förra året tycker väldigt mycket om, ispremiär blir vecka 32.

Bloggen kommer nu ta semester fram till v32 då vi kommer tillbaka med full kraft. Fram tills dess kan ni som är nyfikna följa mina eskapader via vårt nylanserade Twitter konto. Dock så får man där hålla till godo med det engelska språket då vi vill att även nyfikna "over there" skall kunna följa med och kommunicera med oss.

Följ oss på twitter.com/#!/hockeyfabriken

Ha en skön sommar och glöm inte den egna träningen under "semesterperioden". Det är den egna drivkraften som är en av framgångs faktorerna om man bli en riktig duktig ishockeyspelare.

Med vänliga hälsningar
Thomas

söndag 19 juni 2011

Inlines - ett bra komplement på sommaren

Vi är nu inne på vår 3 säsong där Inlines är ett återkommande moment i vårt fysupplägg. Vi kör Inlines 1 dag i veckan och jag upplever att vi har haft mycket nytta och glädje av denna träningsform. Huvudargumenten varför jag anser att Inlines skall vara en naturlig del är många, men några av dem är:


  • Spelarna tycker att Inlines är roligt och det är ett skönt avbrott till den mentalt tyngre delen av fysen som styrketräning och uthållighetsträning står för. 
  • Det är mer hockeylikt än landhockey
  • Ett 1,5 timmes pass av inlines är bra benträning med belastning som ett normalt ispass
  • Man kan öva en mängd grunder för skridskoåkning som man kanske inte "vill" göra på ett normalt ispass, detta passar både yngre spelare som behöver nöta grunder samt äldre spelare som mår mycket bra av att i mellan åt gå tillbaka och repeterar grunder. Exempel på de grunder som man kan jobba med:
    • "Sitt" i både framlänges och baklängesåkning
    • Isättning och frånskjut, både framlänges och baklänges
    • Översteg och vändningar, framlänges och baklänge
    • Det är mer hockeylikt än landhockey
  • Man kan nöta mängder av spelförståelse moment genom att spela mycket tvåmål
  • Att spela med en stoppad innebandyboll gör att spelarna måste vara mycket noggranna både vid leverans och mottagning av passning. 
  • Att spela med en stoppad innebandyboll kan också göra att yngre spelare kan spela svårare passningar vilket utvecklar spelsinnet. 
Våra erfarenheter av Inlines är att det har hjälpt Vallentuna Team 00 att även under sommaren fortsätta utveckla skridskoåkning och ishockeyrelaterad koordination. Detta året märks också tydligt att spelförståelsen börjar ta fart vid Inlinesträningen och det är betydligt svårare att skapa ett spel på Inlines än på is. 

Jag rekommenderar er att införliva Inlines som en naturlig del av er träning och om ni inte vet hur så kan vi hjälpa till. Nedan lite bilder från dagens träning. 

Med vänliga hälsningar
Thomas

tisdag 14 juni 2011

Genom samarbete skapas framtidens ishockeyspelare

Man säger att med ålder kommer vishet och att erfarenhet är inget man kan studera utan som kommer genom livets ibland hårda skola. I mångt och mycket finns det mycket sanning i att erfarenhet kommer med ålder och upplevelser även om jag ibland kan finna att vi i Sverige är väldigt konservativa och att vi många gånger hindrar yngre människor med idéer och ett ton av engagemang att få tillräckligt med plats.

Dock så är det området som jag idag skriver om något som jag jag känner har växt sig allt starkare i takt med att min kunskap och erfarenhet som människa och ishockeytränare växt. Jag tror att idrottsvärlden kommer behöva förändras framöver, ensam är inte längre stark och den grundekonomi som kanske fanns för 15 år sedan då varje årskull innehöll 40-50 barn är för länge sedan ett minne blott. Samhället utanför idrottsvärlden har också förändrats i en snabb takt, allt från att alla jobbar heltid till att barnen idag växer upp i en värld där det finns ett enormt utbud av saker som inte är idrottsrelaterade.

Jag tror att nyckelordet framöver är samarbete, i alla möjliga nivåer. Exempel på detta skulle kunna vara:


  1. Samarbete mellan Huvudtränare och assisterande tränare. Hur många huvudtränare är idag bra på att fullt ut utnyttja kompetens hos alla sina assisterande och hjälptränare? Alltför många utgår ifrån att en engagerad förälder bara är i vägen. Varför inte vända på det och utnyttja fullt ut vad varje människa är bra på. I min värld så visar det bara vilken begränsning det finns hos många tränare när man inte inser att man inte kan vara bäst på allt.
  2. Samarbete mellan tränare och föräldrar. Här ser jag gång på gång hur många tränare ser föräldrarna som ett hinder för att nå sina mål, varför är det så? Jag ser istället föräldrarna som ett verktyg för att optimera utvecklingen av varje individ, och varför skulle jag inte utnyttja dem, de har ju barnen närvarande hos sig mycket mer tid än jag har. På samma sätt här så skulle jag vilja se fler tränare som ställer sig frågan hur man på bästa sätt kan utnyttja föräldrarna för att hjälpa till att stärka respektive spelare svaga sidor. Ett tips här är att inte bara tänka pappor, många gånger kan mammorna vara nyckeln för att utveckla vissa områden. 
  3. Samarbete mellan åldersgrupper och tränare i olika åldersgrupper. Jag tror att samträning mellan olika åldersklasser, både uppåt och nedåt är en nyckelkomponent för att utveckla alla individer. Att som spelare få träna under olika tränare och få möta olika spelare maximerar varje spelare att få anpassa sig och anta nya utmaningar. Det skapar också en föreningskänsla som leder till att spelarna brinner för ishockeyn och ser ishallen som sitt andra hem med massor av kompisar. Att för yngre spelare ha förebilder i sin förening är en stor drivkraft för att skapa ett träningsklimat där man älskar att träna ishockey. Kan dock bli förvånad över hur mycket prestige det kan finnas mellan olika ålderskullar och olika tränare, om man utgår att man kan lära sig något av nästan varje människa man träffar så tror jag att vi skulle få mycket bättre ishockeytränare och genom detta mycket bättre spelare.
  4. Samarbete mellan föreningar. Här finns det ton med aktiviteter att göra, enkla saker som skulle skapa massor av spännande förutsättningar. Varför inte köra gemensamma akademier, träna mellan årskullar, ta in specialisttränare över föreningsgränserna. Tänk er en sund ekonomi där 2 eller flera föreningar delar på kostnader och får allra högsta kvalitet på träningen. Jag tror att framtidens vinnare kommer vara de som vågar samarbeta och satsa tillsammans. Vi på Hockeyfabriken kommer i allra högsta grad vara en bricka i spelet för att försöka påverka föreningar att släppa gamla sanningar och vågar "tänka nytt", våga mer, våga satsa. 
  5. Samarbete mellan föreningar och Specialisttränare. Alla skall utveckla sin egen "modell" och ibland kan jag undra varför. En modell som spikas hur länge lever den? Varför inte istället lägga all energi på att hela tiden vara nyfiken, samarbeta med duktiga människor som brinner för utveckling. Jag kan många gånger känna att föreningar lägger massa pengar och energi på att "utveckla" sin modell men de kommer sällan i mål, här tror jag att det finns utrymmer för nya typer av företag och individer som kan utarbeta modeller som kan användas av flera. Det finns inga unika revolutionerade modeller som en enskild förening kommer att uppfinna, dock så kommer det ställas enorma krav på om enskilda individer skall klara av att leverera allt som behövs i en förening. Här hoppas jag på att det kommer finnas föreningar som vågar vara nytänkande och som förstår att framgång föds av att ha flera och olika typer av resurser som skall leverera det de är bäst på..
Jag ser fram emot en spännande säsong och hoppas att det finns massor av föreningar som vill tänka nytt och som vågar slänga gamla sanningar där de hör hemma...

Med vänliga hälsningar
Thomas

onsdag 8 juni 2011

Unika Seminarietillfällen för D-pojkar

Hockeyfabriken tillsammans med Eagle Sports och Reebok inbjuder till två spännande seminariekvällar för föräldrar och spelare i D-pojksblocket (födda 02 och 03). Onsdag den 16 alternativt onsdag den 22 från 18:00 är ni varmt välkomna till Eagle Sports för två spännande seminarier för unga ishockeyspelare.

Under dessa två seminarietillfällen får erbjuds ni massa spännande information och erbjudan enligt:Un

  • Kort Seminarium om teknik och koordinationsträning för unga ishockeyspelare med Thomas Eriksson från Hockeyfabriken
  • Seminariepriser på utvalda paket och produkter från Reebok och Hockeyfabriken
  • Information om Storm White, en ny 40 graders hockeyklubba för unga hockeyspelare
  • 10 % rabatt på alla kroppsskydd och tillbehör i butiken 

Inbjudan till våra Seminarium finner ni på Hockeyfabrikens hemsida.

Vi hoppas ni vill komma och inspireras av nästa säsongs nyheter mitt i sommarvärmen och ser fram emot att träffa er.

Med vänliga hälsningar
Thomas Eriksson 

tisdag 7 juni 2011

Tillbaka till ordinarie rutiner

Skönt att vara tillbaka i normal träningscykel efter helger och dylikt. Idag 20 motiverade hockeyspelare som körde ett 2 timmars pass enligt:

Timme 1: Skivstångsträning med Janne från Vallentuna Tyngdlyftning. På programmet idag:

  • Halv frivändning + benböj med stång framför kropp
  • Benböj
  • Djupa jämfotahopp
  • Utfallsgång
Timme 2:
  • 3 * 400 meter löpning max, 1 minut vila mellan varje varv
  • Stationsbana med 3 stationer
    • 1 teknikbana med träkula
    • 2 skottstation, svepskott och slagskott
    • 1 passningsstation, sveppass, forehand/backhand och flippassningar över hinder
Generellt en mycket bra träning där många spelare orkar ha fokus hela träningen. Ny träning på torsdag.

/Thomas

måndag 6 juni 2011

Allt blir roligare om man gör det tillsammans

Ännu en fantastisk dag med härlig sol och bad i poolen, men också träning...

I dag gick hela familjen upp 08:00 och efter en lätt och snabb frukost så var vi klara att börja träning vid 08:30. Idag var hela familjen med utom minstingen (4 år) som sov till strax efter 9. Detta innebar att formeringen innehöll undertecknad, frun samt båda sönerna. Frun hade förberett ett anpassat program som skapade möjligheten för hela familjen att medverka. På schemat idag stod det 4 varv av dessa övningar:


  • Long and Lean, 15 reps
  • Djupa Situps på bänk med viktskiva 15 reps
  • 20 kast med medecinboll
  • Plankan + knädrag mot bröst, 20 sekunder + 20 reps
  • Armhävningar på hantlar med hanteldrag, 10 reps
Alla övningar repeterades 4 varv. Alla som var med gjorde samma övningar, barnen gjorde lite färre repetitioner. 


 Det är otroligt roligt att göra saker tillsammans och detta inkluderar även träning. Det borde fler familjer anamma, det leder till en bra utveckling för era idrottande barn, familjens allmänna hälsa ökar och ni umgås tillsammans. Det finns 100 invändningar till varför man inte har tid, ork eller lust men om man börjar så kommer automatiskt både orken och lusten.

Så alla spelare, tränare och föräldrar, se möjligheten att göra saker tillsammans, hela familjen. Involvera mammor, pappor, barn, ja alla som vill vara med. Alla ni tränare, se till att hjälpa de föräldrar som inte kan eller inte vågar. Lägg upp ett program som alla kan förstå, involvera de föräldrar som är osäkra på en träning så att de gör rätt. Det finns så många enkla saker man kan göra som kommer att leda till den utveckling du som tränare vill ha, det gäller bara att våga tänka nytt.

I mitt fall var det min fru som fick mig att tänka nytt, hon fick mig att förstå att jag själv behöver träna och att vi tillsammans kan involvera barnen och genom rolig och bra träning så har vi dessutom väldigt roligt tillsammans :-)

Sluta hitta ursäkter och börja ni också, börja direkt inte om en vecka. Nedan lite bilder från dagens träning.


Varma sommarhälsningar
Thomas




lördag 4 juni 2011

Snart midsommar - Har ni genomfört era utvecklingssamtal?

Denna tid på året känns det ofta som att tiden flyger fram. Fysen rullar på och vid sidan om denna försöker man hinna med alla familjeaktiviteter som man som tränare kanske fått göra avkall på under säsongen. Nu är det för många bara några veckor kvar innan skolan slutar och vissa spelare försvinner till landställen etc. 

Jag upplever att många tränare inte förstår hur viktigt det är att ta tiden för att förbereda, genomföra och följa upp utvecklingssamtal på ett noggrant och ambitiöst sätt. Det finns en mängd anledningar till varför jag tycker detta är så viktigt och de viktigaste anledningarna anser jag är:

  • Det är viktigt att du som tränare får en chans att prata individuellt med både spelare och föräldrar i en lugn miljö där fokus endast ligger på dem.
  • Det är viktigt att börja med utvecklingssamtal i en relativt tidig ålder (vi började vid 9). Det kanske är så att det första och kanske det andra samtalet blir på en väldigt enkel nivå men precis som med all annan träning så blir samtalen bättre och leder till snabbare utveckling för att man tränar på dem.
  • Du som tränare kan ta hjälp av föräldrarna för att utveckla många saker även utanför normala träningar.All form av mental träning är ett exempel på ett område där föräldrarna kan verka i symbios med dig som tränare och genom det hjälpa dig att utveckla mentala områden där spelaren har möjlighet att utvecklas. 
  • Många föräldrar förstår inte hur väl du känner deras barn men som ambitiös ishockeytränare så får du se barnen reagera i många olika situationer och lär dig genom det väldigt mycket om deras starka och svaga sidor. Genom att kunna påvisa för föräldrarna hur mycket du förstår ökar också din trovärdighet kring den individuella utvecklingsplanen som du presenterar.
  • Genom att berätta för föräldrar och spelarna hur det går så minimerar du risken att synen på vart individen ligger utvecklings mässigt skiljer sig mycket mellan dig och föräldrar/tränare. 
Jag själv har till dags datum genomfört 18 av 24 utvecklingssamtal och genomför de sista 6 kommande onsdag. Varje samtal har planerats till 20 minuter, varav cirka 5 minuter har varit enbart med föräldrarna och övriga 15 minuter med både föräldrar och barn.

Följande har genomgåtts på utvecklingssamtalen:

  • Tränarnas bedömning var man ligger i sin utveckling i 8 olika områden som är grundområden för att bli en duktig ishockeyspelare. Respektive område har bedömts i 3 olika nivåer. 
  • Tränarnas bedömning av helheten, också i 3 olika nivåer
  • En trend barometer hur utvecklingen varit de sista 6 månaderna
  • En sammanställning på 7-8 punkter som visar vilka områden som spelaren skall fokusera på för att maximera sin utveckling. 
  • Ett individuellt träningsprogram för de som vill träna extra under sommaren. Nyckel här att det skall komma inifrån spelaren själva, dvs. att de genom eget driv och vilka att utvecklas skall vilka träna extra på de områden som de är lite svaga i. 
Jag har också lagt stort fokus i år att många av aktiviteterna skall genomföras som familjeaktiviteter, detta oavsett om det handlar om att förändra kostbeteende eller om individen behöver träna extra på något speciellt. Ett exempel här är de som behöver lite extra uthållighetsträning, detta är perfekt att göra tillsammans med en eller båda föräldrarna. Genom detta kommer spelaren få den extra träning som den har behov av samtidigt som hela familjens hälsa blir bättre, snacka om win-win.

Jag har också lagt mycket tid på att inspirera spelarna att träna extra utan att det alltid skall kännas som träning. Mycket träning kan man göra tillsammans med familj eller kompisar på stranden, på landet eller annan plats som barnen normalt inte uppfattar som ställen där man tränar. Exempel på detta är koordinationsträning som kan genomföras is stort sett var som helst med nästan vad som helst som hjälpmedel. Att göra det till en lek eller tävling kan få nästan vilken spelare som helst att träna extra...

Se nu till att ge dina spelare bra förutsättningar att utnyttja sommarlov och soliga dagar på stranden. Hjälp föräldrarna till en bättre hälsa och att kunna umgås tillsammans med sina barn genom roliga enkla övningar som uppfattas som lek. 

Själv har jag den senaste tiden börjat träna med min fru och genom detta förståt hur roligt det är att träna tillsammans och att man genom träningen får en rolig, nyttig och kvalitativ tid. I bland är också barnen med och det blir ännu roligare, det är inte alltid så att 11-åringar tycker att det är fantastiskt att umgås med sina föräldrar men genom att träna tillsammans så umgås ni och alla får dessutom en bättre hälsa och det kan ju aldrig vara fel :-)

Om ni behöver hjälp med hur ni skall genomföra detta praktiskt och hur en utvecklingsbedömning skall se ut så har vi färdiga mallar som förenklar livet för er som tränare och ni behöver inte oroa er för att göra samma misstag som jag en gång gjorde :-) Skicka ett mail så skall jag berätta mer.

Med vänliga hälsningar
Thomas

tisdag 31 maj 2011

Nyheter på dagens fyspass

Som tränare är det viktigt med kontinuitet och uthållighet, man måste tro på att repetition och noggrannhet leder en att uppnå sina mål.  Jag tror på att spelarna känner trygghet i att känna igen övningarna och att utmaningen i större grad blir att göra övningarna perfekt och att utmana sig själv i att jobba med detaljer.

Dock så är det alltid viktigt att emellanåt erbjuda spelarna nya perspektiv och nya sätt att träna på och det fick verkligen Vallentuna Team 00 känna på idag.

Som många gånger tidigare så började träningen med hopprep som uppvärmning och följdes av jämfotahopp över häck, frekvens stege med avslutande 20 meters rusch. Det var idag tydligt att vi nått nästa nivå i koordination och snabba fötter. Många av spelarna imponerade stort i stegen...det tillsammans med det varma, sköna vädret fick alla tränare att må bra idag.

Efter den "normala" starten kom den första nyheten. Spelarna fick idag genomföra ett Crossfit pass lett av undertecknads fru. Crossfit är en träningsmetodik som jag som ishockeytränare finner intressant på många sätt. Dels så arbetar man intensivt under en kortare period (likt ishockey), dels så arbetar man med allmänstyrka och koordination (perfekt för 11-åringar) och dessutom så kan man enkelt skapa flera olika program som gör träningen roligt. Mer om Crossfit kommer att komma framöver i denna blogg då tränaren själv har anammat denna träningsmetodik och finner den rolig och utmanande på många sätt. Det spelarna fick göra idag var:

5 övningar (ett varv) som genomförs i ett sträck utan vila, 30 sekunder vila mellan varje varv. Idag fick spelarna genomföra max antal varv på 20 minuter, idag klarade spelarna av att genomföra 6 varv och var efter det rejält trötta. De övningar som inkluderades på träningen idag var:

1 varv 400 meter på 85 % av max

  1. 5 st. Burpies
  2. 5 Fällknivar
  3. 5 Dips
  4. 10 utfallshopp
  5. 10 Knäböj + Boxjumps
6 varv av ovan övningar.

1 varv 400 meter på 85 % av max

Totalt gjorde spelarna på cirka 20 minuter 210 repetitioner och arbetade med hela kroppen, armstyrka, spänst, mage, armar (triceps), baksida lår, framsida lår, explosivitet.

Efter vila och vätskepåfyllning gav vi oss ut i skogen och arbetade med benstyrka och uthållighet genom backträning. 

Det var ett gäng rejält trötta men nöjda spelare som lämnade träningen, med nya erfarenheter och ett steg längre fram i att trimma kroppen för den kommande säsongen. 

Med vänliga hälsningar
Thomas

söndag 29 maj 2011

Testvärden för 11-åringar

I torsdags genomfördes det första av två fystest på Vallentuna Team 00. Syftet att få mätvärden i början på fysen som vi sedan kan följa upp i slutet av sommaren. Det var svårt att förutse hur testet skulle gå då det för många var första gången då de i flera olika grenar skulle prestera max och pressa sig till det yttersta. Många tränare tänker nog inte på det men man måste träna spelarna att förstå och känna hur det känns att prestera max.

De tester som genomfördes ger en god bild av den allmänna fysiska statusen och ger en som tränare också tydliga och direkta svar på vilka områden som respektive spelare behöver träna extra på.

Alla tester som genomfördes kan göras i stort sett var som helst även om jag rekommenderar en löparbana för att få återkommande och exakta värden på löp grenarna. Allt som behövs för att genomföra testet är ett måttband samt ett stoppur.  De tester som genomfördes var följande:


  1. 20 m
  2. 5 jämfotahopp, hoppa så långt som möjligt på 5 hopp
  3. Max antal enbens knöböj, både höger och vänster
  4. Max antal armhävningar
  5. Max antal fällknivar
  6. Stå så länge som möjligt i plankan
  7. 2000 meter löpning

Följande resultat var de bästa samt medelvärde i respektive gren:
  1. 20 m, Bäst 3,50 sek, medelvärde 3,91 sek
  2. Jämfotahopp, Bäst 8,20 m, medelvärde 6,96 m
  3. Enbens knäböj, Bäst 42 st, medelvärde 11,04 st
  4. Armhävningar, Bäst 42 st, medelvärde 17,18 st
  5. Fällknivar, Bäst 28 st, medelvärde 14,09 st
  6. Plankan, Bäst 7 min (maxvärde där vi satte stopp), medelvärde 2, 56 min
  7. 2000 m, Bäst 8,22 min, medelvärde 11 min
Vår gemensamma uppfattning var att vi var mycket nöjda med flera testresultat. Det är däremot väldigt stora skillnader mellan de bästa och sämsta resultaten i alla grenar. Viss del av detta beror på att spelarna växer i olika takt men det finns också en tydlighet att de fysiska skillnaderna i nivå på olika spelare påverkas av träningsnärvaro, inställning och kost. Förutom bra träning måste alla delar runtomkring hänga ihop för att utveckla en bra fysisk nivå. 

Med vänlig hälsningar
Thomas

tisdag 24 maj 2011

Modern teknik och hockeytränare två motpoler som närmar sig varandra

Om man skall raljera lite så kan man väl säga att nidbilden över den "riktiga" ishockeytränaren är en riktig alfahanne med kraftfull röst med mycket pondus. Gärna med en kaffe i handen mest hela tiden och en total okunskap kring hur man kan använda teknik för att effektivisera verksamheten... men förändringens vindar börjar till och med nå igenom en av de tjockaste väggarna inom idrottsvärlden...

Tänk om idrottsvärlden i stort och hockeyvärlden specifikt hade lagt mer tid och energi på att se till att kunskap och information strukturerades och sparades i ett format som gjorde att nya tränare kunde få tillgång till information och kunskap om spelare, övningar etc. Hur många tränare känner ni som har kommit till ett nytt lag där det finns dokumentation om verksamheten i form av utvecklingssamtal, resultat, tester etc. Jag skulle tro ganska få, i många fall ingen. Så vad kan detta beror på? Varför har inte idrottsvärlden som är så fokuserad på individuell utveckling och resultat lagt mer energi på att skapa tekniska lösningar för att dokumentera och spara viktig information. Jag tror att det i många fall beror på prioritering var man lägger pengarna i föreningarna samt det faktum att många föreningar drivs av ideella krafter och man har fullt upp med att lösa ett problem i taget men man har inte ork att fokusera på symptomet som skapade problemet.

Men det finns ljusningar i teknikmörkret. System som lagsidan och Sportnik har skapat en struktur kring kontaktuppgifter till olika lag, styra och planera verksamhet med träningar och matcher. Registrera resultat och kunna göra uppföljning. Enkelt nå ut med information till spelare och föräldrar. Systemen är relativt enkla att administrera och till ett rimligt pris. So far so good men vem skall hjälpa tränarna???

Det finns idag tjänster som kan hjälpa tränare att sätta en hyfsad struktur, exempelvis:

  • Dropbox för att dela dokument såsom utvecklingssamtal, fysprogram, matchuppställningar etc. Dropbox kan också köras i både Pc och Ipad/Iphone för att alltid ha med sig rätt information. 
  • Plaintext för att snabbt och enkelt planera träningar och matchuppställningar
  • Det finns diverse webb baserade program för att rita övningar/sätta samman träningar
Men oavsett hur driven man är för att använda tekniken som hjälpmedel så får man hitta på många saker själv för att snabbt och enkelt dela information mellan huvudtränare, assisterande tränare eller inom föreningen. 

Undrar när föreningarna på allvar skall börja inse att de skulle kunna göra stora framsteg bara genom att skapa förutsättningar för att dela information. 


Är du som tränare nyfiken på hur man kan använda modern teknik för att förenkla och effektivisera din egen verksamhet? Är ni en förening som känner att ni inte återvinner information och kunskap på bästa sätt, kontakta oss så kan vi hjälpa er ta era första steg att använda modern teknik som en naturlig del av er verksamhet.

PS. 3, 5 timmars filminspelning i söndags för en kommande produkt kring teknikträning. Det var med stor spänning som alla klipp tittades igenom i söndags kväll för att bara finna att allt måste göras om...vill man att det skall vara bäst finns inga genvägar...det finns läropengar och lärotid, och här får vi definitivt lägga mer tid... Oavsett det så har vi lärt oss ett och annat om filmbranschen, tur att det är ishockey man vill hålla på med.

Med vänliga hälsningar
Thomas

måndag 23 maj 2011

Mät verksamheten så att du vet att din träning ger resultat

När man träffar och pratar med andra tränare och människor inom ishockeyns värld så får man ofta höra att den största belöningen man får som tränare är att se sina spelare utvecklas..och jag håller givetvis med. Det finns få saker som ger en tränare så mycket tillfredsställelse som att se sina spelare utvecklas. Men hur mäter vi då utveckling...
Många jag träffat mäter enbart utveckling utifrån det de själva ser, och de är givetvis ett viktigt och bra mätvärde, då man relativt enkelt kan se utveckling i spelarnas prestation på olika övningar, särskilt om man har förstått att repetition och detaljer är en av nyckelfrågorna för att utveckla duktiga ishockeyspelare, men finns det fler sätt att mäta individens utveckling?! Här är några enkla förslag..

  1. Matcher, vinner eller förlorar vi?
  2. Hur utvecklas vi i förhållande till motståndare som vi möter flera gånger per säsong, år efter år?
  3. Hur utvecklas målsnitt från år till år, antal mål i snitt per år, framåt och bakåt
  4. Antal målskyttar, hur sprids målskyttet
Ovan är ett antal enkla mätparametrar som också är enkla att följa upp, dock visar de inte alltid verkligheten då en och samma motståndare kan vara bra eller lite sämre enbart beroende om en eller ett fåtal spelare är med. Detta är särskilt aktuellt i unga år då en tidigt utvecklad spelare kan förändra resultatet själv i en enskild match. Dock så anser jag att det över tid (ett antal säsonger är relevanta mätvärden) och framför allt så är det hur vissa av föräldrarna kommer mäta dig som tränare, dvs. är vi bättre eller sämre än jämförbara klubbar.

Ett annat mätvärde som jag tror är viktigt för individen är min utveckling i förhållande till övriga gruppen, hur ser min utvecklingstrend ut...Den kommer att påverkas av en mängd saker såsom träningsnärvaro, inställning vid träning, hur jag förbereder mig (mat och sömn) samt vissa saker som jag som spelare kommer att ha svårt att påverka, ex. hur snabbt jag växer...Något som är säkert är att utvecklingstrenden under olika perioder kommer att variera men den som kontinuerligt tränar bra kommer att ha en långsiktigt positiv utveckling.

Ett tredje mätvärde som blir allt viktigare när jag blir lite äldre är olika form av tester, både fys- och istester. Detta kommer att ge konkreta och fyrkantiga fakta huruvida spelarna har blivit snabbare, starkare och mer tekniska över tid. Det som framför allt är viktigt här är att kunna mäta att teknik och koordination har utvecklats i takt med naturlig styrka som kommer genom att man växer. Att kontinuerligt mäta dina spelare ger dig som tränare feedback på att de saker ni gör ger resultat.

Inom Hockeyfabriken har vi tagit fram en Individbedömning som mäter nuvarande kunskap och utveckling inom 8 olika områden (Skridskoåkning, Teknik, Skott, Spelförståelse, Snabbhet, Koordination, Kamratskap och Mentala egenskaper. Varje område mäts i 3 nivåer och skapar tillsammans en helhetsbedömning som också mäts i 3 nivåer. Nivån relaterar också till 2 olika perspektiv, inom laget samt utifrån ålder. Med detta får spelaren feedback om var han eller hon ligger i förhållande till andra i laget och utifrån sin ålder.
Utöver att få feddback var man ligger idag så får man också en utvecklingstrend presenterad, denna trend påvisar hur utvecklingen ser ut just nu, oavsett vart man är.

Genom att ge spelarna denna feedback tillsammans med vad och hur man skall träna för att utvecklas på rätt sätt så får både föräldrar och spelare en konkret återkoppling hur den egna utvecklingen ser ut och vad man behöver göra för att påverka den i positiv riktning. Glöm inte bort att vårt ansvar som tränare är att hjälpa alla spelare att maximera sin talang.

Om du läst detta inlägg och själv känner att du skull vilja börja mäta verksamheten och ge dina spelare feedback men inte vet hur, kontakta oss så skall vi hjälpa dig.

PS: 3 timmar filminspelning idag som inom kort kommer att realiseras i en spännande teknikutbildning för unga spelare, håll ögonen öppna på denna blogg samt via hemsidan så kommer det snart spännande utbildningsmaterial kring att träna teknik. DS

Med vänliga hälsningar
Thomas
 

onsdag 18 maj 2011

Hockeyfabriken och Eaglesports = sant

Hockeyfabriken har idag det stora nöjet att presentera en ny samarbetspartner i jakten på målet att bli Sveriges ledande leverantör av träning, utbildning och utrustning för föreningar och spelare som vill maximera sin talang.

Samarbetet med Eaglesports kommer att vara inom en rad olika områden och vi kommer inom kort presentera en hel del spännande nyheter där utrustning och kunskap paketeras till en helhet. Den första pusselbiten är att alla nu kan åka till Eaglesports för att klämma, känna och köpa Storm White, den enda ishockeyklubban i Sverige idag som enbart fokuserar på att skapa de bästa förutsättningarna för unga ambitösa ishockeyspelare. För oss på Hockeyfabriken känns det bra att ha en av Sveriges största fackbutiker inom ishockey som partner för att skapa en hög tillgänglighet för alla spelare som vill ha Storm White.

Båda parter ser mycket fram emot detta samarbete och vi kommer inom kort bjuda in utvalda målgrupper till intressanta seminarier för att presentera våra nyheter. Mer information kommer den närmaste tiden.

Fram tills dess så är ni varmt välkomna att besöka Göran och Magnus på Eaglesports och plocka ut just din Storm White klubba.

Med vänliga hälsningar
Thomas

tisdag 17 maj 2011

It is all about "Goda vanor"

Begreppet "Goda Vanor" borde vara något alla ishockeyspelare relaterar till, oavsett om man väcker sin 11-åring mitt i natten eller om man frågar ett lag under ett teoripass. Att ha och leva efter devisen goda vanor är något som kan hjälpa alla individer oavsett om drömmen är att bli ishockeyspelare, brandman eller dagisfröken. 

I grund och botten är människan lat och bekväm och det är enbart den smartare knoppen som kan få den lata kroppen att göra "rätt saker". Att arbeta med att utveckla sin knopp och att ge knoppen smarta och goda vanor är något som kommer att ge de flesta människor stora utvecklingsmöjligheter. Vi människor gillar rutiner och känner oss trygga om vi upplever en situation som vi varit i tidigare. Exempel på detta är att vi gärna handlar i samma butiker, åker samma väg oavsett om det finns flera alternativ.

Detta skiljer sig inte märkbart för ishockeyspelare och många av er har säkert läst om spelare i NHL och svenska landslaget som alltid sätter på sig utrustningen på samma sätt, alltid skall vara först på isen eller som Markus Näslund som alltid käkade kyckling från samma matställe innan en hemmamatch i Vancouver. Om man räknar på i snitt 40 hemmamatcher under de 12 säsonger som han spelade i Vancouver så kommer man ganska snabbt fram till att det blir många kycklingar från samma matställe. Som sagt, vi människor gillar rutiner och ändrar ogärna på någonting vi tycker fungerar. 

Att lära unga ishockeyspelare om goda vanor kan göras från mycket ung ålder, i början i små steg men precis som allt annat så lär sig barn fort om man är konsekvent och lägger energi på att skapa goda vanor. Min upplevelse är att det är otroligt viktigt för spelarnas utveckling att skapa individer och en grupp med goda vanor.

Att utveckla goda vanor inom ishockey kan göras i ett stort antal områden, allt ifrån hur man förbereder sig innan träning med mat och sömn till hur man skapar en miljö där spelarna har fokus och lyssnar på instruktioner och aktivt tävlar för att hela tiden bli bättre. Att lyckas som tränare att skapa goda vanor kräver långsiktighet och repetition, många gånger, samma ord, precis som goda vanor.

Om man nu känner att man inte lagt fokus på att arbeta med frågan ”goda vanor” är sommaren en utmärkt tid att börja arbeta med goda vanor, de är precis lika aktuella vid sommarträningen som när isen ligger.

Så tveka inte, börja arbeta med goda vanor redan i morgon, börja med något enkelt och gå vidare över tid och framför allt se till att du själv jobbar med att skapa goda vanor.
Känner du dig osäker och behöver hjälp så hjälper vi gärna till J

PS. Jag tycker vi skall vara stolta att ett landslag med 8 spelare födda på 90-talet tar sig till en VM final, det visar att svensk ishockey har utvecklats mycket under de sista åren. Jag hoppas alla vi tränare vill fortsätta kriga varje dag för att göra ännu bättre ishockeyspelare DS

söndag 15 maj 2011

Bristen på spontan/lek idrott skapar nya krav på den moderna tränaren

Satt i en intressant diskussion med en tränarkollega häromdagen. Vi pratade gamla minnen om hur det var när vi växte upp, hur ofta man samlade kompis gänget för att spela landhockey, innebandy eller fotboll. Vi hade till och med organiserade sommarserier där alla som var med var rena kompislag och det fanns inga vuxna som hanterade organisation, dömde gjorde vi själva.

När vi var 10/11 är gamla var utbudet jämfört med idag aningen begränsat, på sin höjd hade någon kompis vars pappa jobbade på ett dataföretag en Commodore 64 eller någon liknande avancerad datamaskin, barnen idag hade skrattat ihjäl sig om man hade plockat fram den nu. Idag är utbudet enormt med TV, video, dataspel, TV-spel, Facebook etc. och vi måste förstå hur det påverkar våra spelares utveckling. Jag tror att det stora problemet egentligen inte är dem som idrottar och brinner för idrotten (även om en del av dem också spenderar för mycket dig framför datorn) utan det är att de som inte idrottar spenderar majoriteten av sin tid med stillasittande aktiviteter och hur skall man då få ihop tillräckligt många som vill vara med och spela. Har man otur som spelare så är alla som går i ens klass eller bor i närheten inte intresserade av idrott och då har man få att leka idrott med.

Det viktigaste för oss tränare är att förstå att detta kommer att påverka spelarnas utveckling och ställa nya krav på oss.

Diskussionen utmynnade i två separata diskussioner enligt:

  1. Hur kan vi hjälpa spelarna att själva skapa spontant idrottande?
  2. Vilka nya krav ställer det på oss som hockeytränare att det spontana lekidrottandet är mycket mindre
Om vi först angriper fråga 1 så tror jag att det är ytterst viktigt att utveckla ett klimat där dina spelare utövar spontant träning utanför lagets ordinarie träningar. Skall man nå en träningsmängd på 10 000 timmar så måste en stor del av denna tid ligga på spontan träning med mina kompisar. Vi diskuterade om man inte med hjälp av föräldragruppen kunde hjälpa barnen att planera spontan träffar under sommarlovet uppe i ishallen för att spela inlines, lägga straffar, skjuta och ha kul. Jag tror det är viktigt att vi hjälper barnen på traven att upptäcka hur fantastiskt kul det är att leka idrott utan krav och föräldrar som följer varje steg. Vi skall i alla fall prova och se om vi inte kan få till det, jag får återkomma i ett senare inlägg för att rapportera hur det gick. 

Den andra frågan förtjänar säkert ett helt eget blogginlägg men jag tror att det viktigaste kravet som en modern ishockeytränare behöver förstå och ha kunskap kring är att aktivt arbeta med koordination och motorik. Eftersom en del av den spontanträning som fanns förr om åren numera inte genomförs i lika stor mängd så kommer ansvaret för att utveckla barnens koordination i allt större grad hamna på dig som tränare. En av de bästa sätten att utveckla motorik och koordination är genom lek där man genom leken utmanar sig själv att göra allt svårare saker. Leken bedrivs ofta med olika typer av bollar och delar av kroppen, ex. landhockey, fotboll, brännboll, kasta boll på stranden etc. Att arbeta med alla delar av kroppen och med olika typer av bollar är optimal för att utveckla motorik och koordination, inte att spela Playstation 3. Genom att spelarna själva gör detta i mycket mindre grad så faller ansvaret på dig...merparten av spelarens koordinations- och motorik förmåga sätts innan 11 års ålder så har du inte börjat ännu så är det hög tid...

Inom kort kommer du kunna läsa om våra teknik och koordinationspaket som kommer att kunna beställas direkt på hemsida men även via etablerade hockeybutiker...återkommer i ämnet inom några veckor. Kan du inte vänta, kontakta oss redan nu så diskuterar vi hur vi kan hjälpa er. 

Med vänliga hälsningar
Thomas