Bevittnade min första NHL match på svensk mark i fredags när
LA Kings och Rangers drabbade samman i Globen.
Min tidigare erfarenhet av NHL matcher live sträcker sig
till en fantastisk "front row seats" match i Madison Square Garden melan Rangers
och Detroit. Satt 1 meter från sargen och 2 meter från Detroits bås, på andra
sidan båset satt Börje Salming som gjorde sin sista säsong i NHL i Detroit. Jag
var i runda slängar 12 år och kan inte säga att jag kommer ihåg särskilt mycket
av matchen, men stort var det.
Den andra matchen var på lite mindra helig hockeymark då jag
bevittnade en av Florida Panthers få tillfällen då de faktiskt nått slutspel.
Det mest spännande och märkliga med denna match var att vi eskorterades av
beväpnade vakter från hotellet i Fort Lauderdale till den gamla matcharenan som
då låg i Miamis mindre belevade områden. Ett annat rätt roligt minne var den
generella hockeykompetensen på publiken som egentligen bara levde upp när det
levererades en stor tackling eller när det blev slagsmål. Kommer också ihåg en
skön replik från stolsraden ovanför när en lätt brunskrynklig dam med lila hår
blev förbannad på domaren och levererade en ”one liner” som jag aldrig hört
förut, ”hit the ref, hit the ref”.
Så det var med mycket spänning som jag och resten av
familjen åkte till Globen för att se Lunkan, Brad Richards, Anse Kopitar och
alla andra stjärnor visa Sverige hur fantastisk NHL hockey är. Jag tyckte redan på uppvärmningen att LA såg mycket vassare
ut än Rangers, mycket bättre fart, distinktare passningar och rejäla avslut.
Som vanligt blir man förundrad över antalet spelare med som har right fattning,
var säkert hälften av spelarna i LA.
Något som direkt slår en är den uppenbara skillnaden i
storlek på planen, framför allt mittzon som är en halv mittzon i jämförelse med
planen i Sverige. Det blir också tydligt utifrån teknikcirklarnas placering,
där ytterkant av tekningscirkeln ligger nästan hela vägen ut till sarg. Detta
är givetvis inga nyheter för någon som är det minsta intresserad av hockey men
det är intressant att analysera hur det påverkar spelet, återkommer om det lite
senare i detta inlägg.
Så då till själva matchen, hur var den då? Min summering ser
ut enligt följande:
- LA var det klart bättre laget från första nedsläpp och de skulle/borde ha vunnit matchen klart, långt innan ett avgörande i Sudden Death om de hade haft lite mer fokus i avslutsfasen. Det var otroligt tydligt att LA hade en spelidé och att man värdesatte att behålla pucken inom laget. Vi såg under matchen en lång rad av spelvändningar mellan back-back och generellt så var backsidan spelskickliga.
- Rangers har stabbiga backar med lite spel i sig och jag tycker att det påverkar hela Rangers spel. Antalet kontrollerade uppspel där man spelar sig ur situationer är väldigt få och det är ett relativt enkelt och destruktivt spel från backarna med många puckar som slängs ur zon och i rondellen utan vare sig tanke eller förutsättning för forwards att skapa något konstruktivt på.
- Detta leder till att stora delar av Rangers spel baseras sig på tillfärlligheter och rena chansningar där puckar ibland studsar rätt och skapar en spelvändning. Jag tycker att LA var mycket mer metodiska och vårdade pucken med en klar spelidé. Till och med när de ville dumpa så gjorde de det genom en snabb hård pass från pack som vinklades in av en forward i mittzon. Genom att spela på detta sätt i stället för att transportera puck över röda från backsidan så kan övriga forwards ligga på ”rulle” och gå på touch nedspel.
- Jag blir förvånad över hur ofta det slängs puckar in på mål från hörn utan att spelaren är under press och när det finns få/inga förutsättningar att det blir något annat än en kontringspass som motståndaren kan utnyttja. Den som mest frekvent gjorde detta var Brad Richards i Rangers som precis skrivit ett monsterkontrakt och är lagets bäst betalda spelare. Jag hade förväntat mycket mer från honom avseende spelförståelse. Här kan givetvis den insatta ifrågasätta mig, att jag inte förstår mig på NHL spel etc. men jag vidhåller fortfarande att ett rakt spel innehåller en sannolikhetskalkylering hur stor chans det är att det blir ett mål framåt om jag slänger in pucken framför mål.
- Jag var imponerad av LA Kings unga backar, både Drew Doughty och Jack Johnson visade prov på hur en ny modern back av NHL mått skall se ut, rörliga, tekniska spelskickliga och bra skridskoåkare. Gud skall veta att Rangers hade behövt några sådana i sin trupp. Den enda som stod för någon form av konstruktivitet i spelet var Tim Erixson som spelade sin första NHL match efter att flugit tur mellan USA-Sverige-USA –Sverige inom 36 timmar. Tim gjorde en bra NHL debut.
- Ger inte heller mycket för Tortorellas syn på sina backar, där han spelade Girardi mer än 30 minuter per match och ville spela han ännu mer samtidigt som han konstaterade att Det var tveksamt om Tim Erixon var redo för NHL spel.
- Nja, summa summarum så tror jag inte att det blir mer än som bäst en första slutspelstunda för Rangers även detta år. Även om Lunkan kommer att rädda poäng åt dem både till höger och vänster. Om de inte snabbt kan skapa ett grundspel som ser betydligt vassare ut än i fredags så kommer det aldrig att räcka.Dock så var den en kul upplevelse och det är spännande att se dem på nära håll.Vill dock ge spelarna i Rangers en sista smalbens spark. Mina söner 10 och 11 satt hela sista perioden i trappan för att stå först i ledet där spelarna går ut. Ingen av spelarna bemödade sig att ens titta åt deras håll trots ideliga positiva kommentarer på en ung skolengelska som borde åtminstone fått någon att titta upp. Förstår besvikelsen att förlora i Sudden men om man är i Sverige för att promota NHL hockey så får man nog bjuda någon sekund på sig själv.Stort tack till Rangers materialare som tog sig tid att snacka med killarna och ge dem varsin puck, det kommer de leva på en bra stund.Thomas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar