Bristen på spontan/lek idrott skapar nya krav på den moderna tränaren

Satt i en intressant diskussion med en tränarkollega häromdagen. Vi pratade gamla minnen om hur det var när vi växte upp, hur ofta man samlade kompis gänget för att spela landhockey, innebandy eller fotboll. Vi hade till och med organiserade sommarserier där alla som var med var rena kompislag och det fanns inga vuxna som hanterade organisation, dömde gjorde vi själva.

När vi var 10/11 är gamla var utbudet jämfört med idag aningen begränsat, på sin höjd hade någon kompis vars pappa jobbade på ett dataföretag en Commodore 64 eller någon liknande avancerad datamaskin, barnen idag hade skrattat ihjäl sig om man hade plockat fram den nu. Idag är utbudet enormt med TV, video, dataspel, TV-spel, Facebook etc. och vi måste förstå hur det påverkar våra spelares utveckling. Jag tror att det stora problemet egentligen inte är dem som idrottar och brinner för idrotten (även om en del av dem också spenderar för mycket dig framför datorn) utan det är att de som inte idrottar spenderar majoriteten av sin tid med stillasittande aktiviteter och hur skall man då få ihop tillräckligt många som vill vara med och spela. Har man otur som spelare så är alla som går i ens klass eller bor i närheten inte intresserade av idrott och då har man få att leka idrott med.

Det viktigaste för oss tränare är att förstå att detta kommer att påverka spelarnas utveckling och ställa nya krav på oss.

Diskussionen utmynnade i två separata diskussioner enligt:

1. Hur kan vi hjälpa spelarna att själva skapa spontant idrottande?
2. Vilka nya krav ställer det på oss som hockeytränare att det spontana lekidrottandet är mycket mindre

Om vi först angriper fråga 1 så tror jag att det är ytterst viktigt att utveckla ett klimat där dina spelare utövar spontant träning utanför lagets ordinarie träningar. Skall man nå en träningsmängd på 10 000 timmar så måste en stor del av denna tid ligga på spontan träning med mina kompisar. Vi diskuterade om man inte med hjälp av föräldragruppen kunde hjälpa barnen att planera spontan träffar under sommarlovet uppe i ishallen för att spela inlines, lägga straffar, skjuta och ha kul. Jag tror det är viktigt att vi hjälper barnen på traven att upptäcka hur fantastiskt kul det är att leka idrott utan krav och föräldrar som följer varje steg. Vi skall i alla fall prova och se om vi inte kan få till det, jag får återkomma i ett senare inlägg för att rapportera hur det gick. 

Den andra frågan förtjänar säkert ett helt eget blogginlägg men jag tror att det viktigaste kravet som en modern ishockeytränare behöver förstå och ha kunskap kring är att aktivt arbeta med koordination och motorik. Eftersom en del av den spontanträning som fanns förr om åren numera inte genomförs i lika stor mängd så kommer ansvaret för att utveckla barnens koordination i allt större grad hamna på dig som tränare. En av de bästa sätten att utveckla motorik och koordination är genom lek där man genom leken utmanar sig själv att göra allt svårare saker. Leken bedrivs ofta med olika typer av bollar och delar av kroppen, ex. landhockey, fotboll, brännboll, kasta boll på stranden etc. Att arbeta med alla delar av kroppen och med olika typer av bollar är optimal för att utveckla motorik och koordination, inte att spela Playstation 3. Genom att spelarna själva gör detta i mycket mindre grad så faller ansvaret på dig...merparten av spelarens koordinations- och motorik förmåga sätts innan 11 års ålder så har du inte börjat ännu så är det hög tid...

Inom kort kommer du kunna läsa om våra teknik och koordinationspaket som kommer att kunna beställas direkt på hemsida men även via etablerade hockeybutiker...återkommer i ämnet inom några veckor. Kan du inte vänta, kontakta oss redan nu så diskuterar vi hur vi kan hjälpa er. 

Med vänliga hälsningar

Thomas