Nyheter på dagens fyspass

Som tränare är det viktigt med kontinuitet och uthållighet, man måste tro på att repetition och noggrannhet leder en att uppnå sina mål.  Jag tror på att spelarna känner trygghet i att känna igen övningarna och att utmaningen i större grad blir att göra övningarna perfekt och att utmana sig själv i att jobba med detaljer.

Dock så är det alltid viktigt att emellanåt erbjuda spelarna nya perspektiv och nya sätt att träna på och det fick verkligen Vallentuna Team 00 känna på idag.

Som många gånger tidigare så började träningen med hopprep som uppvärmning och följdes av jämfotahopp över häck, frekvens stege med avslutande 20 meters rusch. Det var idag tydligt att vi nått nästa nivå i koordination och snabba fötter. Många av spelarna imponerade stort i stegen...det tillsammans med det varma, sköna vädret fick alla tränare att må bra idag.

Efter den "normala" starten kom den första nyheten. Spelarna fick idag genomföra ett Crossfit pass lett av undertecknads fru. Crossfit är en träningsmetodik som jag som ishockeytränare finner intressant på många sätt. Dels så arbetar man intensivt under en kortare period (likt ishockey), dels så arbetar man med allmänstyrka och koordination (perfekt för 11-åringar) och dessutom så kan man enkelt skapa flera olika program som gör träningen roligt. Mer om Crossfit kommer att komma framöver i denna blogg då tränaren själv har anammat denna träningsmetodik och finner den rolig och utmanande på många sätt. Det spelarna fick göra idag var:

5 övningar (ett varv) som genomförs i ett sträck utan vila, 30 sekunder vila mellan varje varv. Idag fick spelarna genomföra max antal varv på 20 minuter, idag klarade spelarna av att genomföra 6 varv och var efter det rejält trötta. De övningar som inkluderades på träningen idag var:

1 varv 400 meter på 85 % av max

1. 5 st. Burpies
2. 5 Fällknivar
3. 5 Dips
4. 10 utfallshopp
5. 10 Knäböj + Boxjumps

6 varv av ovan övningar.

1 varv 400 meter på 85 % av max

Totalt gjorde spelarna på cirka 20 minuter 210 repetitioner och arbetade med hela kroppen, armstyrka, spänst, mage, armar (triceps), baksida lår, framsida lår, explosivitet.

Efter vila och vätskepåfyllning gav vi oss ut i skogen och arbetade med benstyrka och uthållighet genom backträning. 

Det var ett gäng rejält trötta men nöjda spelare som lämnade träningen, med nya erfarenheter och ett steg längre fram i att trimma kroppen för den kommande säsongen. 

Med vänliga hälsningar

Thomas

Testvärden för 11-åringar

I torsdags genomfördes det första av två fystest på Vallentuna Team 00. Syftet att få mätvärden i början på fysen som vi sedan kan följa upp i slutet av sommaren. Det var svårt att förutse hur testet skulle gå då det för många var första gången då de i flera olika grenar skulle prestera max och pressa sig till det yttersta. Många tränare tänker nog inte på det men man måste träna spelarna att förstå och känna hur det känns att prestera max.

De tester som genomfördes ger en god bild av den allmänna fysiska statusen och ger en som tränare också tydliga och direkta svar på vilka områden som respektive spelare behöver träna extra på.

Alla tester som genomfördes kan göras i stort sett var som helst även om jag rekommenderar en löparbana för att få återkommande och exakta värden på löp grenarna. Allt som behövs för att genomföra testet är ett måttband samt ett stoppur.  De tester som genomfördes var följande:

1. 20 m
2. 5 jämfotahopp, hoppa så långt som möjligt på 5 hopp
3. Max antal enbens knöböj, både höger och vänster
4. Max antal armhävningar
5. Max antal fällknivar
6. Stå så länge som möjligt i plankan
7. 2000 meter löpning

Följande resultat var de bästa samt medelvärde i respektive gren:

1. 20 m, Bäst 3,50 sek, medelvärde 3,91 sek
2. Jämfotahopp, Bäst 8,20 m, medelvärde 6,96 m
3. Enbens knäböj, Bäst 42 st, medelvärde 11,04 st
4. Armhävningar, Bäst 42 st, medelvärde 17,18 st
5. Fällknivar, Bäst 28 st, medelvärde 14,09 st
6. Plankan, Bäst 7 min (maxvärde där vi satte stopp), medelvärde 2, 56 min
7. 2000 m, Bäst 8,22 min, medelvärde 11 min

Vår gemensamma uppfattning var att vi var mycket nöjda med flera testresultat. Det är däremot väldigt stora skillnader mellan de bästa och sämsta resultaten i alla grenar. Viss del av detta beror på att spelarna växer i olika takt men det finns också en tydlighet att de fysiska skillnaderna i nivå på olika spelare påverkas av träningsnärvaro, inställning och kost. Förutom bra träning måste alla delar runtomkring hänga ihop för att utveckla en bra fysisk nivå. 

Med vänlig hälsningar

Thomas

Modern teknik och hockeytränare två motpoler som närmar sig varandra

Om man skall raljera lite så kan man väl säga att nidbilden över den "riktiga" ishockeytränaren är en riktig alfahanne med kraftfull röst med mycket pondus. Gärna med en kaffe i handen mest hela tiden och en total okunskap kring hur man kan använda teknik för att effektivisera verksamheten... men förändringens vindar börjar till och med nå igenom en av de tjockaste väggarna inom idrottsvärlden...

Tänk om idrottsvärlden i stort och hockeyvärlden specifikt hade lagt mer tid och energi på att se till att kunskap och information strukturerades och sparades i ett format som gjorde att nya tränare kunde få tillgång till information och kunskap om spelare, övningar etc. Hur många tränare känner ni som har kommit till ett nytt lag där det finns dokumentation om verksamheten i form av utvecklingssamtal, resultat, tester etc. Jag skulle tro ganska få, i många fall ingen. Så vad kan detta beror på? Varför har inte idrottsvärlden som är så fokuserad på individuell utveckling och resultat lagt mer energi på att skapa tekniska lösningar för att dokumentera och spara viktig information. Jag tror att det i många fall beror på prioritering var man lägger pengarna i föreningarna samt det faktum att många föreningar drivs av ideella krafter och man har fullt upp med att lösa ett problem i taget men man har inte ork att fokusera på symptomet som skapade problemet.

Men det finns ljusningar i teknikmörkret. System som lagsidan och Sportnik har skapat en struktur kring kontaktuppgifter till olika lag, styra och planera verksamhet med träningar och matcher. Registrera resultat och kunna göra uppföljning. Enkelt nå ut med information till spelare och föräldrar. Systemen är relativt enkla att administrera och till ett rimligt pris. So far so good men vem skall hjälpa tränarna???

Det finns idag tjänster som kan hjälpa tränare att sätta en hyfsad struktur, exempelvis:

• Dropbox för att dela dokument såsom utvecklingssamtal, fysprogram, matchuppställningar etc. Dropbox kan också köras i både Pc och Ipad/Iphone för att alltid ha med sig rätt information. 
• Plaintext för att snabbt och enkelt planera träningar och matchuppställningar
• Det finns diverse webb baserade program för att rita övningar/sätta samman träningar

Men oavsett hur driven man är för att använda tekniken som hjälpmedel så får man hitta på många saker själv för att snabbt och enkelt dela information mellan huvudtränare, assisterande tränare eller inom föreningen. 

Undrar när föreningarna på allvar skall börja inse att de skulle kunna göra stora framsteg bara genom att skapa förutsättningar för att dela information. 

Är du som tränare nyfiken på hur man kan använda modern teknik för att förenkla och effektivisera din egen verksamhet? Är ni en förening som känner att ni inte återvinner information och kunskap på bästa sätt, kontakta oss så kan vi hjälpa er ta era första steg att använda modern teknik som en naturlig del av er verksamhet.

PS. 3, 5 timmars filminspelning i söndags för en kommande produkt kring teknikträning. Det var med stor spänning som alla klipp tittades igenom i söndags kväll för att bara finna att allt måste göras om...vill man att det skall vara bäst finns inga genvägar...det finns läropengar och lärotid, och här får vi definitivt lägga mer tid... Oavsett det så har vi lärt oss ett och annat om filmbranschen, tur att det är ishockey man vill hålla på med.

Med vänliga hälsningar
Thomas

Mät verksamheten så att du vet att din träning ger resultat

När man träffar och pratar med andra tränare och människor inom ishockeyns värld så får man ofta höra att den största belöningen man får som tränare är att se sina spelare utvecklas..och jag håller givetvis med. Det finns få saker som ger en tränare så mycket tillfredsställelse som att se sina spelare utvecklas. Men hur mäter vi då utveckling...
Många jag träffat mäter enbart utveckling utifrån det de själva ser, och de är givetvis ett viktigt och bra mätvärde, då man relativt enkelt kan se utveckling i spelarnas prestation på olika övningar, särskilt om man har förstått att repetition och detaljer är en av nyckelfrågorna för att utveckla duktiga ishockeyspelare, men finns det fler sätt att mäta individens utveckling?! Här är några enkla förslag..

1. Matcher, vinner eller förlorar vi?
2. Hur utvecklas vi i förhållande till motståndare som vi möter flera gånger per säsong, år efter år?
3. Hur utvecklas målsnitt från år till år, antal mål i snitt per år, framåt och bakåt
4. Antal målskyttar, hur sprids målskyttet

Ovan är ett antal enkla mätparametrar som också är enkla att följa upp, dock visar de inte alltid verkligheten då en och samma motståndare kan vara bra eller lite sämre enbart beroende om en eller ett fåtal spelare är med. Detta är särskilt aktuellt i unga år då en tidigt utvecklad spelare kan förändra resultatet själv i en enskild match. Dock så anser jag att det över tid (ett antal säsonger är relevanta mätvärden) och framför allt så är det hur vissa av föräldrarna kommer mäta dig som tränare, dvs. är vi bättre eller sämre än jämförbara klubbar.

Ett annat mätvärde som jag tror är viktigt för individen är min utveckling i förhållande till övriga gruppen, hur ser min utvecklingstrend ut...Den kommer att påverkas av en mängd saker såsom träningsnärvaro, inställning vid träning, hur jag förbereder mig (mat och sömn) samt vissa saker som jag som spelare kommer att ha svårt att påverka, ex. hur snabbt jag växer...Något som är säkert är att utvecklingstrenden under olika perioder kommer att variera men den som kontinuerligt tränar bra kommer att ha en långsiktigt positiv utveckling.

Ett tredje mätvärde som blir allt viktigare när jag blir lite äldre är olika form av tester, både fys- och istester. Detta kommer att ge konkreta och fyrkantiga fakta huruvida spelarna har blivit snabbare, starkare och mer tekniska över tid. Det som framför allt är viktigt här är att kunna mäta att teknik och koordination har utvecklats i takt med naturlig styrka som kommer genom att man växer. Att kontinuerligt mäta dina spelare ger dig som tränare feedback på att de saker ni gör ger resultat.

Inom Hockeyfabriken har vi tagit fram en Individbedömning som mäter nuvarande kunskap och utveckling inom 8 olika områden (Skridskoåkning, Teknik, Skott, Spelförståelse, Snabbhet, Koordination, Kamratskap och Mentala egenskaper. Varje område mäts i 3 nivåer och skapar tillsammans en helhetsbedömning som också mäts i 3 nivåer. Nivån relaterar också till 2 olika perspektiv, inom laget samt utifrån ålder. Med detta får spelaren feedback om var han eller hon ligger i förhållande till andra i laget och utifrån sin ålder.
Utöver att få feddback var man ligger idag så får man också en utvecklingstrend presenterad, denna trend påvisar hur utvecklingen ser ut just nu, oavsett vart man är.

Genom att ge spelarna denna feedback tillsammans med vad och hur man skall träna för att utvecklas på rätt sätt så får både föräldrar och spelare en konkret återkoppling hur den egna utvecklingen ser ut och vad man behöver göra för att påverka den i positiv riktning. Glöm inte bort att vårt ansvar som tränare är att hjälpa alla spelare att maximera sin talang.

Om du läst detta inlägg och själv känner att du skull vilja börja mäta verksamheten och ge dina spelare feedback men inte vet hur, kontakta oss så skall vi hjälpa dig.

PS: 3 timmar filminspelning idag som inom kort kommer att realiseras i en spännande teknikutbildning för unga spelare, håll ögonen öppna på denna blogg samt via hemsidan så kommer det snart spännande utbildningsmaterial kring att träna teknik. DS

Med vänliga hälsningar
Thomas
 

Hockeyfabriken och Eaglesports = sant

Hockeyfabriken har idag det stora nöjet att presentera en ny samarbetspartner i jakten på målet att bli Sveriges ledande leverantör av träning, utbildning och utrustning för föreningar och spelare som vill maximera sin talang.

Samarbetet med Eaglesports kommer att vara inom en rad olika områden och vi kommer inom kort presentera en hel del spännande nyheter där utrustning och kunskap paketeras till en helhet. Den första pusselbiten är att alla nu kan åka till Eaglesports för att klämma, känna och köpa Storm White, den enda ishockeyklubban i Sverige idag som enbart fokuserar på att skapa de bästa förutsättningarna för unga ambitösa ishockeyspelare. För oss på Hockeyfabriken känns det bra att ha en av Sveriges största fackbutiker inom ishockey som partner för att skapa en hög tillgänglighet för alla spelare som vill ha Storm White.

Båda parter ser mycket fram emot detta samarbete och vi kommer inom kort bjuda in utvalda målgrupper till intressanta seminarier för att presentera våra nyheter. Mer information kommer den närmaste tiden.

Fram tills dess så är ni varmt välkomna att besöka Göran och Magnus på Eaglesports och plocka ut just din Storm White klubba.

Med vänliga hälsningar
Thomas

It is all about "Goda vanor"

Begreppet "Goda Vanor" borde vara något alla ishockeyspelare relaterar till, oavsett om man väcker sin 11-åring mitt i natten eller om man frågar ett lag under ett teoripass. Att ha och leva efter devisen goda vanor är något som kan hjälpa alla individer oavsett om drömmen är att bli ishockeyspelare, brandman eller dagisfröken. 

I grund och botten är människan lat och bekväm och det är enbart den smartare knoppen som kan få den lata kroppen att göra "rätt saker". Att arbeta med att utveckla sin knopp och att ge knoppen smarta och goda vanor är något som kommer att ge de flesta människor stora utvecklingsmöjligheter. Vi människor gillar rutiner och känner oss trygga om vi upplever en situation som vi varit i tidigare. Exempel på detta är att vi gärna handlar i samma butiker, åker samma väg oavsett om det finns flera alternativ.

Detta skiljer sig inte märkbart för ishockeyspelare och många av er har säkert läst om spelare i NHL och svenska landslaget som alltid sätter på sig utrustningen på samma sätt, alltid skall vara först på isen eller som Markus Näslund som alltid käkade kyckling från samma matställe innan en hemmamatch i Vancouver. Om man räknar på i snitt 40 hemmamatcher under de 12 säsonger som han spelade i Vancouver så kommer man ganska snabbt fram till att det blir många kycklingar från samma matställe. Som sagt, vi människor gillar rutiner och ändrar ogärna på någonting vi tycker fungerar. 

Att lära unga ishockeyspelare om goda vanor kan göras från mycket ung ålder, i början i små steg men precis som allt annat så lär sig barn fort om man är konsekvent och lägger energi på att skapa goda vanor. Min upplevelse är att det är otroligt viktigt för spelarnas utveckling att skapa individer och en grupp med goda vanor.

Att utveckla goda vanor inom ishockey kan göras i ett stort antal områden, allt ifrån hur man förbereder sig innan träning med mat och sömn till hur man skapar en miljö där spelarna har fokus och lyssnar på instruktioner och aktivt tävlar för att hela tiden bli bättre. Att lyckas som tränare att skapa goda vanor kräver långsiktighet och repetition, många gånger, samma ord, precis som goda vanor.

Om man nu känner att man inte lagt fokus på att arbeta med frågan ”goda vanor” är sommaren en utmärkt tid att börja arbeta med goda vanor, de är precis lika aktuella vid sommarträningen som när isen ligger.

Så tveka inte, börja arbeta med goda vanor redan i morgon, börja med något enkelt och gå vidare över tid och framför allt se till att du själv jobbar med att skapa goda vanor.

Känner du dig osäker och behöver hjälp så hjälper vi gärna till J

PS. Jag tycker vi skall vara stolta att ett landslag med 8 spelare födda på 90-talet tar sig till en VM final, det visar att svensk ishockey har utvecklats mycket under de sista åren. Jag hoppas alla vi tränare vill fortsätta kriga varje dag för att göra ännu bättre ishockeyspelare DS

Bristen på spontan/lek idrott skapar nya krav på den moderna tränaren

Satt i en intressant diskussion med en tränarkollega häromdagen. Vi pratade gamla minnen om hur det var när vi växte upp, hur ofta man samlade kompis gänget för att spela landhockey, innebandy eller fotboll. Vi hade till och med organiserade sommarserier där alla som var med var rena kompislag och det fanns inga vuxna som hanterade organisation, dömde gjorde vi själva.

När vi var 10/11 är gamla var utbudet jämfört med idag aningen begränsat, på sin höjd hade någon kompis vars pappa jobbade på ett dataföretag en Commodore 64 eller någon liknande avancerad datamaskin, barnen idag hade skrattat ihjäl sig om man hade plockat fram den nu. Idag är utbudet enormt med TV, video, dataspel, TV-spel, Facebook etc. och vi måste förstå hur det påverkar våra spelares utveckling. Jag tror att det stora problemet egentligen inte är dem som idrottar och brinner för idrotten (även om en del av dem också spenderar för mycket dig framför datorn) utan det är att de som inte idrottar spenderar majoriteten av sin tid med stillasittande aktiviteter och hur skall man då få ihop tillräckligt många som vill vara med och spela. Har man otur som spelare så är alla som går i ens klass eller bor i närheten inte intresserade av idrott och då har man få att leka idrott med.

Det viktigaste för oss tränare är att förstå att detta kommer att påverka spelarnas utveckling och ställa nya krav på oss.

Diskussionen utmynnade i två separata diskussioner enligt:

1. Hur kan vi hjälpa spelarna att själva skapa spontant idrottande?
2. Vilka nya krav ställer det på oss som hockeytränare att det spontana lekidrottandet är mycket mindre

Om vi först angriper fråga 1 så tror jag att det är ytterst viktigt att utveckla ett klimat där dina spelare utövar spontant träning utanför lagets ordinarie träningar. Skall man nå en träningsmängd på 10 000 timmar så måste en stor del av denna tid ligga på spontan träning med mina kompisar. Vi diskuterade om man inte med hjälp av föräldragruppen kunde hjälpa barnen att planera spontan träffar under sommarlovet uppe i ishallen för att spela inlines, lägga straffar, skjuta och ha kul. Jag tror det är viktigt att vi hjälper barnen på traven att upptäcka hur fantastiskt kul det är att leka idrott utan krav och föräldrar som följer varje steg. Vi skall i alla fall prova och se om vi inte kan få till det, jag får återkomma i ett senare inlägg för att rapportera hur det gick. 

Den andra frågan förtjänar säkert ett helt eget blogginlägg men jag tror att det viktigaste kravet som en modern ishockeytränare behöver förstå och ha kunskap kring är att aktivt arbeta med koordination och motorik. Eftersom en del av den spontanträning som fanns förr om åren numera inte genomförs i lika stor mängd så kommer ansvaret för att utveckla barnens koordination i allt större grad hamna på dig som tränare. En av de bästa sätten att utveckla motorik och koordination är genom lek där man genom leken utmanar sig själv att göra allt svårare saker. Leken bedrivs ofta med olika typer av bollar och delar av kroppen, ex. landhockey, fotboll, brännboll, kasta boll på stranden etc. Att arbeta med alla delar av kroppen och med olika typer av bollar är optimal för att utveckla motorik och koordination, inte att spela Playstation 3. Genom att spelarna själva gör detta i mycket mindre grad så faller ansvaret på dig...merparten av spelarens koordinations- och motorik förmåga sätts innan 11 års ålder så har du inte börjat ännu så är det hög tid...

Inom kort kommer du kunna läsa om våra teknik och koordinationspaket som kommer att kunna beställas direkt på hemsida men även via etablerade hockeybutiker...återkommer i ämnet inom några veckor. Kan du inte vänta, kontakta oss redan nu så diskuterar vi hur vi kan hjälpa er. 

Med vänliga hälsningar

Thomas

Det är skillnad på att spela ishockey eller vara ishockeyspelare

En av de viktigaste uppgifter du har som ishockeytränare är att skapa ett utvecklande klimat. Med klimat så inkluderar det många olika delar, både direkt hockey relaterade delar såsom att tävla, alltid bry sig om detaljer, ta ansvar för sin egen utveckling oavsett om det handlar om isträning eller fys. Men lika viktigt är de bitar som påverkar utvecklingsgraden i träningen såsom mat, sömn och mentala egenskaper.

Att bygga ett utvecklande klimat tar tid och behöver göras i små steg men det skall börja tidigt, redan från det året det finns en huvudansvarig tränare för årskullen. Det kommer att ta enormt mycket mer energi och ta längre tid om man börjar efter ett antal år. Att förändra ett beteende är mycket svårare än att direkt sätta ett beteende om hur det skall vara.

Man kan aldrig vara för noggrann att försöka att påverka spelarna att skapa goda vanor, för vissa kommer de goda vanorna komma snabbt, vissa behöver lite längre tid på sig men alla kan nå dit. Att vara ishockeyspelare innebär en enorm skillnad jämfört med att "spela ishockey".

Allt handlar om att skapa goda vanor....

Så vad behöver du som tränare göra för att ta de första praktiska stegen för att dina spelare skall vilja "vara ishockeyspelare". Några konkreta exempel är:

• Skapa en struktur där det finns tydliga skillnader på när ni tränar eller när ni umgås i en mer avslappnad miljö. Exempel på detta är att prata med spelarna om vikten av fokus och koncentration när man tränar, det skall givetvis finnas utrymme för skoj och en mer avslappnad miljö men låt den tiden vara efter att träningen är klar. 
• Förklara för spelarna vilket eget ansvar de har för sin utveckling. Din roll som tränare är att ge dem pusselbitarna och förklara hur de passar ihop men det är spelarna själva som behöver sätta ihop dem. 
• Skapa tidigt en kunskap kring kost och sömn i förhållande till träningen. Se till att både spelare och föräldrar har denna kunskap. 

Det finns många andra delar som du som ishockeytränare skall klara av för att skapa en miljö där man vill "vara ishockeyspelare". 

Vill du ha hjälp att utveckla miljön i din grupp så kan vi hjälpa dig, både med innehåll och praktiskt utförande. 

Med vänliga hälsningar

Thomas

PS: Härligt med semifinal på fredag, äntligen får vi se vilken kapacitet vårt Svenska landslag har. DS

Varför är inte fysträningen mer individanpassad?

Fysträningen för många lag har precis startat eller skall starta. Många är de tränare som försöker förstå de senaste rönen och vad som är rätt eller fel. Men varför jobbar inte fler med individanpassad fysträning?!

Jag har tränat åtskilliga år med många ungdomstränare som är erkända och mycket kunniga men jag har aldrig jobbat med individanpassad träning när det gäller fys. Vi har backträning, forwardsträning och målvaktsträning på is men vi har inte det när det gäller fys, frågan är varför?

Kan det verkligen vara så att behovet är detsamma för en grupp på 25 individer, eller kan det vara så att behovet av en differentierad fysträning är lika stor som differentierad träning på is.

Kanske din träningsgrupp skall delas upp i 2 eller 3 olika grupper. Vilka behöver mer koordinatioon, snabba fötter, teknik, skott, styrka, uthållighet, explosivitet. Jag kan nästan lova att om du tittar på dina spelare så kommer du snabbt inse att det finns en möjlighet att dela upp gruppen i olika kompetensgrupper som har olika behov.

Hockeyfabriken kommer i år att arbeta på detta sätt med Vallentuna Team 00 och det kommer konkret innebära följande:

• Alla kommer att få individuella träningsprogram som är anpassade utifrån vad varje spelare behöver träna extra på. Detta program kommer också innehålla kostråd och vara dokumenterat på ett sådant sätt att föräldrarna själva kan genomföra övningar med sina barn. Detta kommer också gås igenom på ett gemensamt utvecklingssamtal. 
• En gång i veckan kommer vi arbeta fullt ut med individanpassad träning där 3 olika program kommer att genomföras vid ett och samma tillfälle. Ska bli kul att se resultatet av denna övning. 

Vad gör ni i år för att göra er fysträning mer individanpassad?

Flera sporter eller tidig specialisering

Hemkommen från en fotbollsmatch idag och frågan kring flera sporter eller specialisering har legat och snurrat i mitt huvud ett tag. Tittar man på "experter" så finns det ju många som aktivt förespråkar att man skall prova och spela flera sporter relativt långt upp i åldrarna- Många gånger så hänvisar dessa experter till hur det var när några av våra bästa ishockeyspelare genom tiderna växte upp, exempelvis Nicklas Lidström, Mats Sundin och Peter Forsberg. Man säger att dessa individer praktiserade ett flertal sporter relativt långt upp i åldrarna.

Å andra sidan om det verkligen var på det sättet att det var det allra bästa för att utveckla individen oavsett vilken sport han till slut väljer så kan jag förvånas över hur utvecklingen ser ut i enskilda sporter. Man kan uppleva att de enskilda sporterna och respektive förbund driver på året runt träning på ett tydligt sätt och det blir i min värld något som försvårar att den enskilda individen skall hålla på med flera idrotter. Några exempel:

• Fotbollen har sedan en längre tid tillbaka en vinterträning som är betydligt mer aktiv än den var tidigare.
• De fotbollsplaner som byggs nu har ofta värmeslingor för att kunna träna fotboll även vintertid eller som i hallen vi var i förra veckan, det var en fullstor 11-manna plan med konstgräs inomhus.
• De mest framgångsrika föreningarna har utvecklingslag som bildas så tidigt som vid 7-8 års ålder. Det är i praktiken omöjligt att vara med i ett utvecklingslag i flera olika sporter.
• Ishockeyn driver på för att få fler hallar som håller året runt öppet, de flesta lag som är framgångsrika tränar på is åtminstone till mitten av maj och sedan drar nästa säsong igång i början av augusti. 
• Sommarträning inom ishockeyn i åldrar från 8 års ålder är standard i föreningar som är framgångsrika

Så tittar man på hur det ser ut så får man känslan av att respektive idrott egentligen inte ser några mervärden av att individerna håller på med flera idrotter. Man får känslan av att respektive idrott krigar för att se till att just deras idrott blir "första" sporten. 

Men vad tycker då jag, är det bäst att hålla på med flera idrotter eller skall man specialisera sig tidigt? Ja, denna fråga har i min värld flera sidor. Det viktigaste är att man utgår från individen själv, dvs. vad barnet vill är det allra viktigaste. För har man inte roligt oavsett vilket val man gör så kommer man inte lyckas. Ut ett utvecklingsperspektiv så är jag inte alls övertygad om att utvecklingen blir mycket bättre av att man håller på med fler sporter. Det finns stora fördelar med att den träning man tillgodoser sig är specialiserad utifrån den idrott man håller på med, dock ställer detta krav på tränaren som måste förstå alla aspekter av hur man skall utveckla unga idrottare. Det finns en historisk ryggsäck inom hockeyn där kunskapen kring framför allt koordinationsträning har varit mycket bristfällig. Jag ser dock att allt fler förstår vikten av att arbeta med helheten, även inom ishockeyn, men det finns fortfarande mycket kvar att göra. 

Att träna mångsidigt men med fokus på det som är allra viktigast i en enskild idrott tror jag alltid kommer vara effektivare än mångsidig träning från flera enskilda idrotter. 

För det andra så tror jag att det är bra att ta kontinuerliga diskussioner med barnet om vilken sport de vill ha som första sport, ju äldre man kommer desto fler krockar kommer det vara och jag tror att om barnet är moget för det så finns det fördelar om man är överens om prioriteringsordningen. Sedan är ju varje barn unikt och vissa kan redan vid en relativt tidig ålder bestämma sig för en prioritering och vissa tycker att en eller flera idrotter är precis lika viktiga. Dock så kommer det en dag då man kommer bestämma sig och då tycker jag man behöver vara tydlig mot föräldrar och barn så att de får en ärlig chans att fatta beslut som baseras på fakta. Det finns kanske inte ett "bäst före" datum men det är väldigt få förunnat att klara av att ha flera olika idrotter i 13 års åldern och vara riktigt duktig i endera idrott, och det är ett misslyckande som tränare om man i alla fall inte förklarat för spelaren och föräldrarna vad konsekvenserna kan vara. 

Jag tror att det bästa du som ishockeytränare kan göra är att försöka planera för att skapa förutsättningar för så hög närvaro som det bara går och sedan anta utmaningen att göra ishockeyn till "första" sporten för så många som möjligt. Detta kan bara ske om din träning är rolig, utmanande och att spelarna känner att de utvecklas . Den största drivkraften till att utmana sig själv och alltid träna hårt är att man blir belönad med att man blir bättre, snabbare och starkare. Detta oavsett om spelaren är 10 år eller 15 år. 

Så med detta perspektiv så finns ytterligare dimensioner som du som en ishockeytränare år 2011 måste klara av. Du måste förstå helheten i att utveckla koordination, muskelkunskap, smidighet, styrka och uthållighet. Fokus skall vara utifrån ishockeyns krav men eftersom många av dina spelare bara kommer att spela ishockey så måste du förstå helheten. 

Vill du ha hjälp att sätta ihop ett program för dina spelare, eller hjälp att analysera var ni står, hör av er så kan vi hjälpa till.

Skriv gärna en kommentar vad just du tycker!

Med vänliga hälsningar

Thomas

Utvecklingssamtal - Individens rättighet

Alla man möter som tränare pratar om vikten av individuellt anpassad träning, ha individen i fokus osv. Det finns många fina ord för att beskriva det, men vad betyder det egentligen och vad är vårt ansvar som tränare för att det verkligen finns en individ anpassad träning?

Utifrån min erfarenhet så används individ anpassad träning i första rummet som ett medel för att dela upp gruppen i olika kompetensgrupper, klassiskt att nivåindela spelarna för att träna på rätt sätt men framför allt för att dela upp vilka spelare som spelar olika matcher. Rätt använt är detta ett måste för att ta ansvar för att utveckla alla individer men man kan många gånger fascineras över den tid och kraft som läggs av vissa tränare att skapa ett "A-lag" och ett "B-lag". Man kan ifrågasätta om dessa tränare verkligen har rätt kompetens för att utbilda unga ishockeyspelare, jag menar hur svårt kan det vara om man bara väljer att arbeta med de spelare som redan från unga år är "duktiga" och har en naturlig instinkt för idrott...Man kan ju välja att tolka denna fråga och mina ord på många sätt och missförstå mig inte, att arbeta med individ uppdelning på ett och samma träningspass skall vara naturligt för alla duktiga tränare, detta gäller givetvis också matcher men jag måste säga att det inte är jätteimponerande att se tränare som bara klarar av att arbeta med de allra duktigaste...en duktig tränare klarar av att arbeta med individen utifrån vart han står just nu och kan ta ansvar för att lägga en utbildningsplan för varje individ.

Jag vet också att denna fråga tar många styrelseledamöters tid och energi i att konstant hantera konflikter för att tränare väljer den "enkla" vägen men frågan är varför inte fler föreningar tar tag i frågan och skapar en tydlig utbildningsplan som alla kan förstå. Om Utbildningsplanen är tydlig så blir det också enkelt att skapa ett regelverk och man kan vara tydlig med vad som förväntas av mig som tränare, idag tror jag många tränare skulle säga att de inte har en aning vilka krav deras förening har avseende individ anpassad utbildning.

En av de allra viktigaste bitarna i att arbeta med individen är att kontinuerligt ha utvecklingssamtal. Detta kan starta redan i 8-9 års åldern, de första åren tillsammans med föräldrarna. Det är viktigt att förstå att vi bara har tillgång till spelarna en liten del av tiden och vi kan inte utgå ifrån och förvänta oss att föräldrarna skall förstå hur de kan hjälpa till om vi inte berättar det. Några grundaspekter i ett utvecklingssamtal:

• Förklara syftet med utvecklingssamtalet på ett sådant sätt att barnet förstår
• Fråga öppet vad barnet tycker är roligt och även vad som är mindre roligt
• Berätta vad barnet är bra på
• Berätta vad barnet kan träna lite extra på, när tillfälle finns på gemensamma träningar eller när barnet har lust att träna extra. 
• Ge konkreta exempel på vilka övningar och hur spelaren kan genomföra den, ex. innan eller efter träning. Kanske till och med på stranden under semestern. 
• Ett utvecklingssamtal skall inte bara beröra direkt hockeykunskap såsom is, fys etc. Den skall också beröra delar som påverkar den hockey relaterade utvecklingen, exempelvis, mat, sömn etc. 
• Boka redan vid första utvecklingssamtalet uppföljning så att spelaren och föräldrarna vet att du kommer att följa upp det man kommit överens om. 

Det kan också många gånger finnas ett värde att en del av tiden spenderas enbart med föräldrarna så att du som tränare kan hjälpa de spelare som kanske behöver stöd inom något visst område. Det är ditt ansvar om du menar allvar med att utveckla alla individer att också berätta för de föräldrar som behöver förändra något, hur skall annars spelaren någonsin kunna komma vidare.

Denna tiden på året är perfekt för att ha säsongens första utvecklingssamtal. Det finns alltid något som varje spelare kan arbeta extra med, och gör man det på rätt sätt kommer både föräldrar och spelarna tycka att det är roligt. Gör de inte det så har i alla fall du som tränare tagit ansvar för att berätta vad spelaren skulle behöva arbeta med.

Om du nu läser detta och känner att du som tränare eller din förening inte har en bra metodik för utvecklingssamtal så finns det hjälp att tillgå. Vi på Hockeyfabriken har förutom praktisk erfarenhet av att genomföra en stor mängd utvecklingssamtal även mallar och utbildningsdokumentation. Kontakta oss så kan vi hjälpa dig.

Se till att genomföra utvecklingssamtalen så kommer varje individ i din trupp att vara ännu bättre förberedd när säsongen drar igång. Det tar en hel del tid men det är verkligen värt det.

Med vänliga hälsningar
Thomas