måndag 26 september 2011

Är en vinnarkultur viktig?

I hockeyvärlden kan man träffa många människor som i denna fråga tycker helt olika, allt från tränare som säger att man skall utvecklas i lugn och ro till tränare som säger att en vinnande kultur är en förutsättning för att utveckla duktiga hockeyspelare.

I grund och botten tror jag inte att denna fråga, precis som många andra frågor inom hockeyvärlden bara har ett svar. Det finns givetvis exempel på många spelare som lyckats bli världsspelare oavsett om man i relativt tidig ålder har vunnit mycket eller lite.

Personligen så tror jag dock att det har betydelse, framför allt ur följande perspektiv:

  1. Att vinna är ett kvitto för att den träning du bedriver ger resultat och att spelarna förstår alla delar av spelet. Detta innefattar fysik, teknik, teori, det mentala spelet och alla komponenter som gör sporten ishockey till världens svåraste och mest allsidiga sport. 
  2. Att vinna gör det som tränare mycket enklare att koppla träning och aktiviteter till framgång. Spelarna får ett direkt kvitto att den träning man genomfört skapar ett resultat. 
  3. Att vinna är kul, den som säger något annat vågar jag säga ljuger. Att vinna skapar energi och en drivkraft att fortsätta framåt. 
  4. En vinnande kultur skapar lugn och ro för dig som tränare att få fokusera på träningen och fortsätta utveckla spelarna enligt den plan du lagt.
  5. Som ledare och spelare tröttnar man aldrig på att vinna vilket driver oss framåt
Det finns många sanningar i talessättet "man lär sig av förlusterna" men glöm inte att det också gäller när man vinner. Som tränare kan du vid en vinst direkt koppla resultatet till vilka prestationer som gjorde att ni nådde målet att vinna matchen. 

Allt ovan gäller utifrån att man vinner med rätt förutsättningar, dvs, att man vinner för att man erbjuder spelarna en utmaning. Var också noggranna med att värdera vinsterna utifrån förutsättningarna, ingen Barcelona tränare skulle gotta sig att man slår Trelleborg på Camp Nou. 

Rätt använt så kommer en vinnarkultur hjälpa dig som tränare att få ut maximalt i form av utveckling och drivkraft och det är alltid det viktigaste, glöm inte det. 

/Thomas

söndag 25 september 2011

Betraktelser från Bahaus Cup i Tyresö

Så var första cupen för säsongen 2011-2012 slutspelad efter 2 dagar och 6 matcher med genomgående mycket bra resultat. 6 vinster, 39-6 i målskillnad, varav 8-1 i semifinalen mot Göta/Traneberg samt 7-1 i finalen mot Vendelsö. Vidare så kan man konstatera att vi vann poängligan, målvaktsligan samt Fair Play, tror det är att betrakta som Grand slam...

Detta var också de första 6 matcherna för säsongen och det är därav kul att göra några initiala betraktelser som vi under säsongen kan jämföra med:

Vår fysträning har gett de resultat som vi ville
Jag upplever att vår fysträning verkligen har gett oss de resultat vi ville. Dels att vi generellt sett har blivit betydligt starkare i ben, bål och mage vilket ger en skridskoåkning som är kraftfull och effektiv även om vi spelar flera  matcher på kort tid. Utöver skridskoåkningen så upplever jag att vi varit betydligt mer effektiva i det fysiska spelet, både att ge och ta emot tacklingar. Det har under turneringen visat sig att vi tack vare en ökad styrka i ben, bål och mage har tagit stora kliv i att med bra balans kunna fortsätta framåt med pucken trots att motståndarna försöker spela fysiskt.

Många spelare är dåligt förberedda på det fysiska spelet/tacklingar
Vi har konsekvent under turneringen försökt att ha ett stort fokus på att spela fysiskt på alla delar av isen när vi spelar försvarsspel. Det har dels varit väldigt lyckosamt men också visat sig att många andra lag är dåligt förberedda avseende det fysiska spelet. Med detta menar jag både att dela ut tacklingar men framför allt att ta emot en tackling. Jag har mer en en gång upplevt det som om att motståndarna blir förvånade att man möter en motståndare som varje gång fullföljer. Detta har blivit extra tydligt genom att en hel del utvisningar som vi fått med oss har varit direkt efterslängar på en bra tackling.

Det är många spelare som alltför ofta väljer att "slänga" iväg pucken
Vi har konsekvent under 2  år arbetat med en spelidé att vi "aldrig" slänger iväg pucken när vi har den under kontroll. Detta är för mig grunden i att utveckla duktiga unga hockeyspelare som vill "spela" ishockey. Dock så måste jag säga att detta verkligen inte är en norm utifrån erfarenheterna från denna turnering. Det är en majoritet av spelarna som jag sett denna helt som i tid och otid slänger iväg pucken åt alla möjliga håll, oavsett om de är satta under press eller inte. Det förvånar mig en aning att det fortfarande vid 11 års ålder är så tydligt att spelarna inte har fått träna mer på att hålla pucken inom laget.

Hockey är mycket mer en mental sport än vad många tror
Inställning och attityd är grunden i spelet ishockey. Att direkt vid matchstart sätta tonen på matchen och skicka signaler till motståndarna gör att halva matchen är vunnen. Att redan första bytet spela fysiskt och skicka signaler till motståndarna som sitter i båset är oerhört viktigt. I alla 6 matcher under denna turnering har vi gjort första målet och genom det fått motståndarna att "jaga" oss.

Det är med mycket glädje och påfyllnad av energi som jag summerar denna turnering och ser fram emot fortsättningen av säsongen. Närmast fyllt av träningar och träningsmatcher innan nästa försäsongsturnering.

Med vänliga hälsningar
Thomas

onsdag 14 september 2011

Struktur och begränsat urval skapar hög kvalitet

Jag tror att det är få sporter där man hittar så många tränare/ledare som brinner för sin idrott. Detta till stor del för att tiden man lägger ned i jämförelse med många andra sporter förmodligen kräver denna typ av engagemang.
Utifrån detta perspektiv är det otroligt lätt som hockeytränare att bli överambitiös, framför allt i samband med planering av isträningar. Denna ambition ser jag många gånger spegla sig i följande konkreta delar:

  • Man planerar ett ispass med alldeles för många övningar där spelarna knappt kommer in i övningen innan det är dags att byta övning. 
  • Man har nya övningar varje träning
  • Man väljer att lägga in för många typer av olika delmoment i en och samma övning
Nej min erfarenhet för att skapa en miljö med goda vanor där utvecklingen hela tiden har fokus framåt och där man kan arbeta med detaljer är att i stort sett göra tvärtom. Här kommer mina tips för att skapa en träningsmiljö som optimerar utveckling:


  • Bestäm dig för ett urval av 10-12 övningar som du kör under en period om 3 månader. Se till att det urval av övningar du väljer kan planeras utifrån hur många ledare du kan vara på isen. 
  • Våga ha uthållighet och förfina istället detaljer i varje övning innan du kör en ny övning
  • Se hur du kan bygga på/utveckla en befintlig övning i stället för att göra en helt ny
  • Namnsätt övningarna så att spelarna redan när du säger namnet på övningen vet vad ni ska göra
  • Gå igenom övningen innan ni går på is, skapa goda vanor där spelarna innan ni går på is vet hur planen ser ut. Ni kommer bli förvånade hur spelarna redan i unga år kan lära sig en hel 80 minuters träning utantill. Personligen så är jag smått allergisk till att uppta tid på isen för att rita och förklara, det görs precis lika enkelt i omklädningsrummet. Min gissning skulle vara att vi tränar effektivt 6-700 minuter mer per säsong  än de lag som tar istid för genomgångar. 
  • Våga jobba i stationsövningar där ni arbetar med små grupper och kan fokusera på detaljer med mycket feedback. 
  • Va väldigt noggrann med att du själv som tränare har bestämt dig för syftet med övningen.
  • Förmedla syftet med övningen på ett tydligt sätt till spelarna
  • Lär av människor omkring dig eller andra tränare som du tycker är duktiga. "proud stealing" är ett begrepp som alla människor borde arbeta efter. 
  • Använd dina hjälptränare för att maximera feedback till spelarna, var lika noggrann med att gå igenom syftet med tränarna som med spelarna. Det är du som huvudtränare som har ansvaret för att dina hjälptränare förmedlar det du vill. 
Ovan är min absoluta sanning som jag försöker leva efter varje dag och jag har gjort det ett bra tag, att arbeta med goda vanor som tränare är precis lika viktigt som för spelarna. 
Jag lovar att om ni vågar prova att arbeta på detta sätt så kommer ni snabbt märka att spelarna gillar att redan veta och kunna övningen. Ni kommer se att ni ganska snabbt kan börja prata och arbeta med detaljer i övningen för spelarna redan kan grunderna. 

Så, ambition är bra, rent av fantastiskt, se bara till att ambitionen läggs på rätt saker. 

Vill du ha hjälp med att praktiskt strukturera dessa frågor för dig och ditt lag, hör av dig till mig så gör vi en personlig plan för dig och ditt lag. 

Med vänliga hälsningar
Thomas

måndag 12 september 2011

Kan jag göra alla nöjda som hockeytränare?


Nu kommer vi in i perioden där dina beslut som tränare kommer att ifrågasättas, varför gör vi så? Varför spelar vissa spelare där etc.?  Frågeställningarna är många, men min erfarenhet är att vi som tränare inte gärna vill ta hand om dem.

Detta blir särskilt tydligt om man har en grupp på olika nivåer där man som tränare utifrån ett individperspektiv försöker att ge alla den bästa utvecklingen och utmaningen.
Jag har många gånger hört kommentarer från många tränare såsom, föräldrarna förstår inte, de saknar kunskap, jag har redan berättat hur jag tänkte göra på föräldramötet. Ja möjligheterna att välja en enkel bortförklaring är många men om vi då bryter ned dessa ”jobbiga frågor”. Hur borde vi då hantera dem?

Är det konstigt att föräldrarna ifrågasätter?
Nej, inte alls, det har du ju själv svarat på. De förstår ju inte! Hur ska du som tränare kunna förvänta dig att de skall förstå, det är ju du som har kunskapen och om du inte kan förmedla den till dina kunder så är det ju du som måste utvecklas. All information sker på mottagarens villkor och då måste du bry dig om vem som är mottagaren. Det går inte att prata med en 5 –åring, en 25-åring, och en 50-åring på samma sätt, det vet alla. Det innebär att du inte kan prata samma språk med föräldrarna som du pratar med dina kollegor. 

Varför frågar dem, ja har ju redan berättat på föräldramötet!
Om du får frågan igen så har du uppenbarligen inte varit tillräckligt tydlig, skickade du ut presentationen skriftligt, ställde du frågan på föräldramötet att ni var överens? 

Jag har gjort allt på rätt sätt men blir ändå ifrågasatt!
Ja, och det är inget konstigt. Blod är tjockare än vatten och när det kommer till kritan så fungerar vi alla människor på alla sätt. Vi vill att våra barn skall lyckas, vi har i dessa situationer begränsat med förmåga att se långsiktighet, vi ser nuet inte framtiden.

Hur skulle du själv ha reagerat?
Förmodligen på samma sätt. Att sätta sig in i situationen utifrån ditt eget perspektiv är det bästa sättet att förstå hur dina medmänniskor tänker. 

Okej, då har vi kommit fram till slutsatsen att oavsett vad jag gör kommer jag bli ifrågasatt, vissa kommer att göra det ljudligt och rakt, vissa i det tysta. Hur ska jag nu hantera detta?

Jag tycker att det finns ett antal viktiga parametrar som du kan luta dig emot. Gör du det så kommer merparten av dessa diskussioner att gå bra.



  • Bli inte förvånad att någon ifrågasätter, det är naturligt och människan har ifrågasatt i 100-tals år. Det är så vi hela tiden utvecklas, vi ifrågasätter och utvecklar.
  • Var lugn och saklig i alla diskussioner. Många gånger kan man utgå från att den du pratar med är känslosam och kommer att låta känslor styra diskussionerna.
  • Lyssna, innan du börjar argumentera emot, låt den som tycker saker är fel prata klart.
  • Ta dig tid att förklara, hur tänker du, varför tänker du så?
  • Var saklig och tydlig i din information tillbaka, stå upp för dina åsikter och varför det kommer innebär att den enskilda individen utvecklas på bästa sätt.
  • Våga vara ärlig, berätta om vilken nivå alla spelare befinner sig, en stor del av diskussionerna i ett hockeylag hörrör sig till att du och föräldrarna ser saker på olika sätt
  • Det finns alltid flera sidor av myntet, förklara alla sidorna, vad skulle hända om du gjorde tvärtom, varför det inte är bättre


Det finns inget enkelt facit för hur man skall optimera individ utveckling, men jag är av den tron att det finns ett antal grundprinciper som man skall vara noggrann med.

Att ha ett klimat där det också är öppet för att diskutera och ställa frågor skapar ett större lugn och att man kan resonera kring frågor på ett öppet och ärligt sätt. Många föräldrar kan man i lugn och ro resonera med och nå ett samförstånd.

Att begrava frågorna kommer bara göra att man till slut närmar sig en oundviklig krasch

Finns det individer som man oavsett hur mycket man anstränger sig aldrig är nöjd med det jobb man gör tycker jag att man öppet och ärligt skall säga att det kanske borde vara bättre med en ”skilsmässa”. Vem som skall flytta, borde kunden avgöra, dvs. majoriteten av föräldrarna. 

Lycka till
Thomas










torsdag 8 september 2011

Summering av sommarens hockeyskolor

Även om bloggen legat i sommardvala under högsommar perioden har undertecknad samlat intryck från en rad av hockeysveriges sommar hockeyskolor. I detta inlägg skall ni få min summering av intrycken och även en del tankar kring hur jag skulle vilja att den optimala hockeyskolan skulle se ut.

Totalt sett har jag haft 15 spelare som har medverkat på 4 stycken hockeyskolor. I tur och ordning har detta varit Fiskens i Furudal, HV i Jönköping, Skara samt Rögles i Ängelholm. Skall man summera de generella intrycken skulle dessa kunna summeras enligt:


  1. Det är kul att åka på sommarhockeyskola och alla är i grund och botten välorganiserade utifrån att träffa nya kamrater och få möjlighet att mäta sig mot spelare från flera delar av landet.
  2. Det finns generellt ett stort värde för spelarna att få nya intryck i form av nya övningar, nya röster och en ny omgivning. Detta kan man se ur flera perspektiv, dels att få höra en annan tränare repetera vad han tycker är viktigt och få insikt att det är samma sak som min lagtränare säger. Men också ur perspektivet att man får en referens till hur ens egen lagtränare gör det. Ett konkret exempel kom från en av mina spelare som efter att ha varit på en hockeyskola kom hem och sa till mig att våra teoripass var mycket roligare och att han lärde sig mycket. 
  3. Det ger otroligt mycket för mig som tränare att få stå på läktaren och se spelarna ur ett annat perspektiv, kunna mäta deras egenskaper såsom, skridskoåkning, teknik, skott, tävlingsinstinkt etc. Det är också otroligt kul att kunna få prata med andra instruktörer och få feedback om vad de tycker att spelarna är duktiga på och vad de behöver jobba mer på. Här är det intressanta att man lätt blir hemmablind, både ur perspektivet vad man behöver utveckla, men också vilken kravbild man har på sina egna spelare. 
Om vi skall gå in mer specifikt på varje skola så är en kort summering av respektive skola enligt följande:

Fiskens i Furudal:
  • Härlig klassisk hockeyskola miljö, ex, skottramper etc. 
  • Nivån i år på spelarna lägre än föregående år
  • Våra spelare var utan tvekan de som låg längst fram
  • Inte jätteimponerade av innehåll på isen och det lades mycket tid på att gå igenom övningar på is och genom detta minska aktiv istid. 
  • Dåligt med individuell feedback under ispass
  • Aktiviteter utanför is höll låg klass, ex fys, teori
HV (Jönköping):
  • Härlig miljö som utstrålar den framgång som HV haft de senaste 10 åren
  • Nivån i år på spelarna något högre än på Fiskens
  • Våra spelare låg i den absoluta toppen
  • Inte jätteimponerade av innehåll på isen och det lades mycket tid på att gå igenom övningar på is och genom detta minska aktiv istid. 
  • Dåligt med individuell feedback under ispass
  • Den individuella målvaktsträningen endast 1 pass
Skara:
  • Fokus på individuell teknik
  • Nivån på spelarna väldigt varierande, delvis utifrån att det var upp till 3 årskullar på isen samtidigt
  • Oerhört mycket istid per dag, upp till 4 timmar. Fokus enbart på ispass. 
  • Våra spelare låg klart på den övre halvan
  • Dåligt med individuell feedback under ispass
Rögle (Ängelholm):
  • Härlig miljö som utstrålar hockey, för mig personligen så har jag varit på få ställen där hockeyn har en så central plats som i Ängelholm. Bästa exemplet i år var att Ängelholms FF låg etta  i superettan i fotboll men ändå pratade alla hockey. 
  • Gillar också att merparten av instruktörerna kommer från Rögle, i detta fall leddes träningen av Rögles Team 00 tränare. Det har inneburit ett bra engagemang de 2 åren vi varit där. 
  • Nivån på spelarna väldigt varierande, våra spelare tillhörde toppen och feedback från Rögles tränare var väldigt positiva. 
  • Bra aktivitet på merparten av ispassen
  • Dåligt med individuell feedback under ispass

Summerat så tror jag att alla spelarna har varit nöjda och glada med sommarens äventyr och det skall man vikta högt. Att få komma ut och träffa andra spelare och ha roligt är en stor del av syftet med att åka på en sommar hockeyskola. 

Om jag hade obegränsat med pengar och själv fick bestämma skulle jag önska följande:

  1. Fler utbildade instruktörer på isen
  2. Mycket större fokus på individuell feedback
  3. Stoppa och korrigera när det inte är rätt, goda vanor är a och o. 
  4. Jobba mer fokuserat på detaljer i träning, skridskoteknik, klubbteknik/finter, skotteknik
  5. Införliva fysutbildning, vilka övningar är bra, hur gör man dem, hur ser tekniken ut, hur ofta, hur många repitioner
  6. Kompetensdela gruppen hårdare efter någon dag eller 2 när man fått ett grepp om hur nivån är på olika spelare
  7. Jobba mer fokuserat med målvakts, back och forwardsträning. 

Jag hoppas få återkomma i ämnet när vi senare under säsongen kommer att börja planera våra egna Talangcamper. Då är det dags att i praktiken visa att vi själva kan leverera det jag saknade i sommar. 

Var du själv inte på en hockeyskola i sommar, börja planera nästa sommar redan nu, för det är fantastiskt roligt, och det räcker väldigt långt.

Med vänliga hälsningar
Thomas

Nedan några bilder från veckan i Ängelholm