Å andra sidan om det verkligen var på det sättet att det var det allra bästa för att utveckla individen oavsett vilken sport han till slut väljer så kan jag förvånas över hur utvecklingen ser ut i enskilda sporter. Man kan uppleva att de enskilda sporterna och respektive förbund driver på året runt träning på ett tydligt sätt och det blir i min värld något som försvårar att den enskilda individen skall hålla på med flera idrotter. Några exempel:
- Fotbollen har sedan en längre tid tillbaka en vinterträning som är betydligt mer aktiv än den var tidigare.
- De fotbollsplaner som byggs nu har ofta värmeslingor för att kunna träna fotboll även vintertid eller som i hallen vi var i förra veckan, det var en fullstor 11-manna plan med konstgräs inomhus.
- De mest framgångsrika föreningarna har utvecklingslag som bildas så tidigt som vid 7-8 års ålder. Det är i praktiken omöjligt att vara med i ett utvecklingslag i flera olika sporter.
- Ishockeyn driver på för att få fler hallar som håller året runt öppet, de flesta lag som är framgångsrika tränar på is åtminstone till mitten av maj och sedan drar nästa säsong igång i början av augusti.
- Sommarträning inom ishockeyn i åldrar från 8 års ålder är standard i föreningar som är framgångsrika
Så tittar man på hur det ser ut så får man känslan av att respektive idrott egentligen inte ser några mervärden av att individerna håller på med flera idrotter. Man får känslan av att respektive idrott krigar för att se till att just deras idrott blir "första" sporten.
Men vad tycker då jag, är det bäst att hålla på med flera idrotter eller skall man specialisera sig tidigt? Ja, denna fråga har i min värld flera sidor. Det viktigaste är att man utgår från individen själv, dvs. vad barnet vill är det allra viktigaste. För har man inte roligt oavsett vilket val man gör så kommer man inte lyckas. Ut ett utvecklingsperspektiv så är jag inte alls övertygad om att utvecklingen blir mycket bättre av att man håller på med fler sporter. Det finns stora fördelar med att den träning man tillgodoser sig är specialiserad utifrån den idrott man håller på med, dock ställer detta krav på tränaren som måste förstå alla aspekter av hur man skall utveckla unga idrottare. Det finns en historisk ryggsäck inom hockeyn där kunskapen kring framför allt koordinationsträning har varit mycket bristfällig. Jag ser dock att allt fler förstår vikten av att arbeta med helheten, även inom ishockeyn, men det finns fortfarande mycket kvar att göra.
Att träna mångsidigt men med fokus på det som är allra viktigast i en enskild idrott tror jag alltid kommer vara effektivare än mångsidig träning från flera enskilda idrotter.
För det andra så tror jag att det är bra att ta kontinuerliga diskussioner med barnet om vilken sport de vill ha som första sport, ju äldre man kommer desto fler krockar kommer det vara och jag tror att om barnet är moget för det så finns det fördelar om man är överens om prioriteringsordningen. Sedan är ju varje barn unikt och vissa kan redan vid en relativt tidig ålder bestämma sig för en prioritering och vissa tycker att en eller flera idrotter är precis lika viktiga. Dock så kommer det en dag då man kommer bestämma sig och då tycker jag man behöver vara tydlig mot föräldrar och barn så att de får en ärlig chans att fatta beslut som baseras på fakta. Det finns kanske inte ett "bäst före" datum men det är väldigt få förunnat att klara av att ha flera olika idrotter i 13 års åldern och vara riktigt duktig i endera idrott, och det är ett misslyckande som tränare om man i alla fall inte förklarat för spelaren och föräldrarna vad konsekvenserna kan vara.
Jag tror att det bästa du som ishockeytränare kan göra är att försöka planera för att skapa förutsättningar för så hög närvaro som det bara går och sedan anta utmaningen att göra ishockeyn till "första" sporten för så många som möjligt. Detta kan bara ske om din träning är rolig, utmanande och att spelarna känner att de utvecklas . Den största drivkraften till att utmana sig själv och alltid träna hårt är att man blir belönad med att man blir bättre, snabbare och starkare. Detta oavsett om spelaren är 10 år eller 15 år.
Så med detta perspektiv så finns ytterligare dimensioner som du som en ishockeytränare år 2011 måste klara av. Du måste förstå helheten i att utveckla koordination, muskelkunskap, smidighet, styrka och uthållighet. Fokus skall vara utifrån ishockeyns krav men eftersom många av dina spelare bara kommer att spela ishockey så måste du förstå helheten.
Vill du ha hjälp att sätta ihop ett program för dina spelare, eller hjälp att analysera var ni står, hör av er så kan vi hjälpa till.
Skriv gärna en kommentar vad just du tycker!
Skriv gärna en kommentar vad just du tycker!
Med vänliga hälsningar
Thomas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar