Genom samarbete skapas framtidens ishockeyspelare

Man säger att med ålder kommer vishet och att erfarenhet är inget man kan studera utan som kommer genom livets ibland hårda skola. I mångt och mycket finns det mycket sanning i att erfarenhet kommer med ålder och upplevelser även om jag ibland kan finna att vi i Sverige är väldigt konservativa och att vi många gånger hindrar yngre människor med idéer och ett ton av engagemang att få tillräckligt med plats.

Dock så är det området som jag idag skriver om något som jag jag känner har växt sig allt starkare i takt med att min kunskap och erfarenhet som människa och ishockeytränare växt. Jag tror att idrottsvärlden kommer behöva förändras framöver, ensam är inte längre stark och den grundekonomi som kanske fanns för 15 år sedan då varje årskull innehöll 40-50 barn är för länge sedan ett minne blott. Samhället utanför idrottsvärlden har också förändrats i en snabb takt, allt från att alla jobbar heltid till att barnen idag växer upp i en värld där det finns ett enormt utbud av saker som inte är idrottsrelaterade.

Jag tror att nyckelordet framöver är samarbete, i alla möjliga nivåer. Exempel på detta skulle kunna vara:

1. Samarbete mellan Huvudtränare och assisterande tränare. Hur många huvudtränare är idag bra på att fullt ut utnyttja kompetens hos alla sina assisterande och hjälptränare? Alltför många utgår ifrån att en engagerad förälder bara är i vägen. Varför inte vända på det och utnyttja fullt ut vad varje människa är bra på. I min värld så visar det bara vilken begränsning det finns hos många tränare när man inte inser att man inte kan vara bäst på allt.
2. Samarbete mellan tränare och föräldrar. Här ser jag gång på gång hur många tränare ser föräldrarna som ett hinder för att nå sina mål, varför är det så? Jag ser istället föräldrarna som ett verktyg för att optimera utvecklingen av varje individ, och varför skulle jag inte utnyttja dem, de har ju barnen närvarande hos sig mycket mer tid än jag har. På samma sätt här så skulle jag vilja se fler tränare som ställer sig frågan hur man på bästa sätt kan utnyttja föräldrarna för att hjälpa till att stärka respektive spelare svaga sidor. Ett tips här är att inte bara tänka pappor, många gånger kan mammorna vara nyckeln för att utveckla vissa områden. 
3. Samarbete mellan åldersgrupper och tränare i olika åldersgrupper. Jag tror att samträning mellan olika åldersklasser, både uppåt och nedåt är en nyckelkomponent för att utveckla alla individer. Att som spelare få träna under olika tränare och få möta olika spelare maximerar varje spelare att få anpassa sig och anta nya utmaningar. Det skapar också en föreningskänsla som leder till att spelarna brinner för ishockeyn och ser ishallen som sitt andra hem med massor av kompisar. Att för yngre spelare ha förebilder i sin förening är en stor drivkraft för att skapa ett träningsklimat där man älskar att träna ishockey. Kan dock bli förvånad över hur mycket prestige det kan finnas mellan olika ålderskullar och olika tränare, om man utgår att man kan lära sig något av nästan varje människa man träffar så tror jag att vi skulle få mycket bättre ishockeytränare och genom detta mycket bättre spelare.
4. Samarbete mellan föreningar. Här finns det ton med aktiviteter att göra, enkla saker som skulle skapa massor av spännande förutsättningar. Varför inte köra gemensamma akademier, träna mellan årskullar, ta in specialisttränare över föreningsgränserna. Tänk er en sund ekonomi där 2 eller flera föreningar delar på kostnader och får allra högsta kvalitet på träningen. Jag tror att framtidens vinnare kommer vara de som vågar samarbeta och satsa tillsammans. Vi på Hockeyfabriken kommer i allra högsta grad vara en bricka i spelet för att försöka påverka föreningar att släppa gamla sanningar och vågar "tänka nytt", våga mer, våga satsa. 
5. Samarbete mellan föreningar och Specialisttränare. Alla skall utveckla sin egen "modell" och ibland kan jag undra varför. En modell som spikas hur länge lever den? Varför inte istället lägga all energi på att hela tiden vara nyfiken, samarbeta med duktiga människor som brinner för utveckling. Jag kan många gånger känna att föreningar lägger massa pengar och energi på att "utveckla" sin modell men de kommer sällan i mål, här tror jag att det finns utrymmer för nya typer av företag och individer som kan utarbeta modeller som kan användas av flera. Det finns inga unika revolutionerade modeller som en enskild förening kommer att uppfinna, dock så kommer det ställas enorma krav på om enskilda individer skall klara av att leverera allt som behövs i en förening. Här hoppas jag på att det kommer finnas föreningar som vågar vara nytänkande och som förstår att framgång föds av att ha flera och olika typer av resurser som skall leverera det de är bäst på..

Jag ser fram emot en spännande säsong och hoppas att det finns massor av föreningar som vill tänka nytt och som vågar slänga gamla sanningar där de hör hemma...

Med vänliga hälsningar

Thomas